- Postad 2009-10-29
- av Jazzhands
- Kategori: Uncategorized
- Kommentarer: None
Tomheten gånger två
Idag såg jag årets bästa film. Jag är övertygad.
Så nu känner jag tomhet.
En slags värme någonstans i mellangärdet också visserligen, men mest en tomhet som när man vet att det man varit med om var så fint och så roligt att ingenting kommer att toppa det. Och nu är det över.
Kanske sen, när känslan helt försvunnit. Men ännu är den stark.
Jag grät lite efteråt. Och så saknade jag min pappa väldigt, väldigt mycket.
Jazzhands är
en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna
med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan
skakar man dem lite lätt. Och ler.
Recent Comments