Ge mig grisvarianten, tack!

Middag igår med folk som gör NK Stil (som jag skriver i). Jag kände ingen. Alla var snygga i håret. Idag gick jag och klippte mig. 600 spänn.

Jo, jag kände Pamela som DJ-ade, henne kände jag lite, så jag stod mest och hängde där och försökte samtidigt att inte störa i arbetet.

Fick ont i magen, knaprade piller. Fick sms jag inte fattar vad och om jag ska svara på. Fick ännu mer ont, åt ännu mer piller. Till middagen serverades “varianter på gris”.

Träningsvärk. Gick på ett pass igår på Stockholms Danscenter som hette Willpower & Grace. Jag trodde man skulle lära sig säga nej på nåt snyggt sätt, kanske med hjälp av bra hållning. Icke, Willpower & Grace var det mest krävande aerobicspass jag varit på. Jag fick avbryta efter en halvtimme och ställa mig mot en vägg och hyperventilera en stund.
Träningsvärken idag är inte nådig. Ben och röv.

Hur som helst. Alla var så snyggt klädda på middagen, så snygga i håret. Självsäkra på ett sätt jag bara inte kan vara. Jag går aldrig ut, jag har aldrig lärt mig den sociala grejen, att röra sig obehindrat trots att man inte känner en kotte och alla står i små klungor och dricker färgglada välkomstdrinkar och är snygga i håret, eller har charmiga gluggar mellan tänderna. Någon har fluga.

Ont i magen. Sömntablett. Djup sömn, konstiga drömmar. Vaknar med en lätt oro som bara vuxit under dagen. Ensamhetens klo.

Share this:

• Click to share on Twitter (Opens in new window)
• Click to share on Facebook (Opens in new window)

Like this:

Like Loading...

Related

• Postad 2011-02-18
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 3

Etiketter None

• Flemming Hummer, 2:37 pm February 18, 2011:

  Jag känner med dig i vanlig ordning, Caroline dear. Verkligt smärtsamt på fest blir det annars när man har en klunga man känner ytligt, men inte har något att säga till, samtidigt som man inte känner resten alls. Ska man ställa sig bredvid klungan och typ le, eller säga hej till dem och sedan ställa sig i baren? Två sorters ensamhet finns s.a.s att tillgå, bara att välja.

• Jazzhands, 2:45 pm February 18, 2011:

  Jag gjorde mitt bästa, eller så bra jag kunde i situationen med tanke på att min oglamorösa sjukdom gjorde sig påmind ibland som den har en tendens att göra. Men jag vet att jag framstod som blyg, nervig, tråkig och blek. Vid mitt bord satt en otroligt vacker PR-tjej, en chefskille med en fascinerande bakgrund (skilde sig från sina barns mor för en man, flydde småstadens rykten etc) och en annan rar man som jobbat som stylist i över tjugo år. Alla hade de underbara saker att säga och jag fick någon slags tunghäfta och bah “Nä, men jag skriver väl lite…ibland sådär…det är väl allt man kan säga om mig?”.

• Flemming Hummer, 4:38 pm February 18, 2011:

  Du gjorde antagligen bättre intryck än du tror. (Om det nu spelar nån roll.) Själv har jag varit på ett ett antal formella middagar som har varit lätt katastrofala, men jag bryr mig nog mindre om sådana grejer ju äldre jag har blivit, har jag märkt.

Add A New Comment!