Improvisation brukade vara min styrka.

Minns en gammal text om Letterman versus Leno och hur Leno kanske hade bättre skämt men Letterman var kvickare och i slutändan är det liksom där den riktiga talk show-talangen visar sig.

Jag tänkte att jag ska vara Letterman.
Nej, så tänkte jag inte alls. Jag tänkte bara att jag aldrig kommer att se på Leno när Lettman finns. Såg ingen anledning.

Idag var jag på en audition, en slags casting. Jag hade blivit uppringd, tipsad om, headhuntad. Det handlade om improvisation och jag tänkte “ha, det är mitt forté, jag är som bäst utan manus” och bombade totalt. Stakade mig, hackade, glömde ord och upprepade mig. Saker jag aldrig, aldrig, aldrig gör annars.

Men det var fan inte så jävla lätt, säger jag till mig själv. Två pers i rummet som är stort som en garderob. En handkamera i ansiktet. Det var fan inte så jävla lätt.

Säger jag.
Och dunkar huvudet i väggen.

• Postad 2011-08-02
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 1

Etiketter None