Det är verkligen inte gnäll. Det är ambition. Längtan kanske. Det som får mig att känna att jag inte är där jag borde vara.

Jag känner mig steget efter.

Jag är varken olycklig eller särskilt bekymrad över detta. Bara försenad. Och tja, det är väl det den där ständigt återkommande gymnasiedrömmen handlar om, att känna sig omsprungen, allt man vill och allt man vill hinna med. Inte så att det nödvändigtvis är press det handlar om, mer att man känner att man kan mer, att det kanske till och med blivit ett missförstånd. Jag är faktiskt bättre än betyget G, jag tror du missförstått, herr lärare!

Eller redaktör.

Ironin: Ja, men bevisa det då och bomba inte på castings.

• Postad 2011-08-04
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 2

Etiketter None