Helgerna har fått en helt annan prägel nu när veckan inramas av kneg. Helgerna blir en ren transportsträcka till veckodagarna. På helgen är man rastlös och något stressad, försöker finna struktur och mening.

Går på bio en fredag. Alltså det ska mycket till att man går och ser Captain America på bio en fredag. Finn tre fel! Jo: fredag, nyss premiär och amerikansk seriefigursaction. Tre av tre fel. Så då får man helt enkelt skylla sig själv när man hamnar framför två kids som är för små för att se Captain America egentligen men som ser den ändå eftersom dagens föräldrar är så slappa.

Där sitter de då, kidsen, och pratar alldeles för högt om handlingen se inte förstår. Jag schhhar två gånger, och vänder mig om och ger onda ögat en gång innan jag vänder mig om igen och säger “Snälla ni, kan ni försöka att vara tysta”.

Hade det varit på min tid, om jag satt i en biograf och blev tillsagd av en vilt främmande tant, så hade jag satt tulon i halsen och skämts fram till gryningen. Men dagens ungdom (observera att alltså mamman till vildbasarna, eller i alla fall någon slags myndig person, satt bredvid dem utan att lyfta ett finger) svarar “Okej, vi kan försöka viska istället”.

Men alltså…är det så här vanliga människor lever? I så fall – påminn mig igen om varför jag borde klippa mig och skaffa ett jobb?

• Postad 2011-08-21
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 1

Etiketter None