Själv är jag mer inne i en “äta-hamburgare-inte-gymma”-period. Fortfarande med hänvisning till hälen som vägrar ge sig. Har tid hos doktorn nästa vecka, så det är ingen så kallad tjockislögn som “bukspottskörteln” och “kraftig benstomme”.

Sprang tjugo minuter (ack! mina forna springtider är ett minne blott!) i torsdags på ren trots. Ta det här, häljävel. Den svarade med besked. Jag har mött min överman. Min överman är min fot.

I vilket fall som helst är det weird att varannan person man nämner “ont i hälen” för säger “hälsporre?” och varannan “tänkt om du sliter av dig hälsensan!”. En enkel exponering av deras inre glaset är halvfullt/halvtomt, om de i hjärtat har en positiv eller negativ grundsyn på livet. Att jag själv hoppas på någon cool diagnos som får mig att låta tuff och halta i en månad, gärna i samband med att det blir varmare och jag kan ha skinnpajen igen, placerar mig eventuellt i en egen kategori. Har inget emot operation, det skulle ge mig mer tid och möjlighet till att skriva klart min bok samt håva in stora mängder medlidande.

• Postad 2012-02-11
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 3

Etiketter None