Författarens analys av författaren

En effekt av att sitta och skriva introverta och självreflekterande texter är att man börjar lyssna på musik som varit viktig tidigare i livet. Regression genom musik.

Lyssnar därför uteslutande på EBTG nu, och kommer nog att slå över till tonårsidolerna REM tids nog och jobba mig bakåt. Slutar väl med typ Fem myror är fler är fyra elefanter men än så länge gäller EBTG och deras rörande och vackert banala texter (“I miss you like the deserts miss the rain“). Hoppas att deras texter inte påverkar författandet/skapandet/kreativa processen alldeles för mycket.

Har skickat några kapitel till min mentor (jag har en sån!) och till min terapeut. Nu kan vad som helst hända. Har inte nått till stadiet då jag vill kasta datorn i väggen eller någonting men väl till stadiet då jag undrar om inte en väldresserad apa skulle kunna skriva lika bra som jag gjort de senaste dagarna. Måste höja ribban. Måste lida mer.