Okej, idag langade jag in (ännu) en Springsteen-referens i boken. Får se om den håller. Det är ju inte ett nytt grepp direkt, att ha med popkulturella referenser i en bok. Men det är något med den där hopbitna arbetarklasshedern som är en så tydlig och bra symbol. Ja, även (eller speciellt) i en bok om relationer.

Bryter aldrig ett löfte.
Väntar.
Står stadigt. Väntar.
Finns inget annat att göra.

Kan man tala om en romantisk arketyp här? Kanske. I så fall är jag nog också en.

• Postad 2012-04-07
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 2

Etiketter None