Jazzhands

Siffror och bananskal

Mitt liv börjar ta form. Jag samlar poäng, ett efter ett. Snart har jag full pott.

Jag har sett en person halka på ett bananskal en gång. Igen och igen har jag återberättat om den magiska kvällen då jag såg det som så få har fått se i livet.

Nu har jag också träffat en man som vid trettio års ålder fattat att gatunummer delas in i “jämna” och “ojämna” och att man i regel har jämna på ena sidan gatan och ojämna på andra. Jag erbjöd givetvis en intervju här på Jazzhands, så att han skulle kunna sälla sig till den fantastiska skara underbara livsöden som här förevigats. Vem minns inte Mattias gripande berättelse om E-Types medeltidskrog eller Kennet, den aspirerande trubaduren?

Nu saknar jag bara en sak i upplevelseväg. Jag har sagt det förr och jag säger det igen: mitt liv är inte komplett förrän jag får se en St. Bernardshund med en tunna om halsen. Gärna i dess naturliga habitat Alperna.

Etiketter None

  • Carolin, 7:42 pm April 10, 2012:

    Jag har halkat på ett bananskal en gång.

  • H, 8:46 pm April 11, 2012:

    Fantastiskt att få vara med på denna upplevelselista. Men: Har du sett någon få en paj i huvudet någon gång? En apa på rullskridskor? Världen är full av underbara ting.

  • Jazzhands, 8:48 pm April 11, 2012:

    Nej, det finns en hel lista där också “lastbil med hönor krockar med fruktstånd” och “blomkruka i huvudet” ingår. Men St. Bernadshunden ser jag som prio nummer ett. Nästa gång jag fyller jämt vill jag ha minst fem stycken som serverar whiskey från sina tunnor som bartenders.

  • Jazzhands, 8:50 pm April 11, 2012:

    Carolin: I salute you!

  • Atitoo, 9:46 pm April 11, 2012:

    Två dudes i arbetsoveraller och gubbmössor som bär en enorm fönsterruta över en gata samtidigt som något måste korsa just den gatan i hög hastighet. Det är min dröm att bevittna/vara inblandad i. Helst skulle jag vilja vara en av bärarna men då måste jag börja göra annorlunda val i livet.

  • Carolin, 6:03 pm April 12, 2012:

    Tack. Det var i London och jag var sjutton år. Roligare för mitt sällskap när det hände, eftersom jag sträckte mig och dessutom tyckte det var fruktansvärt pinsamt. I efterhand är jag förstås mycket nöjd att det har hänt mig. Nu återstår bara att se någon annan halka på ett! Challenge accepted.

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen