Jag har lärt mig den hårda vägen att man faktiskt inte kan skriva åtta timmar om dagen. I alla fall inte roman och en och annan artikel. Samtidigt, parallellt.

Tveksamt om man ens kan skriva någonting åtta timmar om dagen, som i slutändan blir bra.

Jag har lärt mig den hårda vägen, som sagt. Gick ut stenhårt och har sedan, de två senaste kvällarna, varit totaldäckad. Försenad jetlag? Vad det än är så hindrar det mig från att racerskriva.

Så idag tog jag paus från det hela, eller så mycket paus jag i rimlighetens namn kan tillåtas att ta, jag skrev i kanske en timme i morse och en timme på eftermiddagen. Däremellan tog jag bussen till Santa Monica och gick omkring där i en behaglig trance i flera timmar. Ah, vinden från havet, den som rufsar om i håret och smeker benen så fint.

Stannade vid Farmers på vägen hem och köpte jordgubbar, hallon och blåbär. Writer’s food.

Och nu: den blå California-timmen. Ljudet av sprinklers som kickar igång, doften av varm sommarluft och de där vita, starka blommorna som är nästan som jasmin. Har jag sagt att jag älskar att vara här?

• Postad 2012-05-08
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 1

Etiketter None