Gårdagens Bonde söker fru bjöd inte på några överraskningar utan snarare “mer av allt”. Sven-Arnes blyghet nådde nya rekord och Klas tafatthet är av det generande slaget.

När Sven-Arne gick på logdans med sina damer påpekades det med både överraskning och beundran att han är så “bra på att föra”. Kanske det, men att vara kavaljer är han mindre bra på. Även danskavaljer. Att dansa med ena handen längs sidan istället för exempelvis om sin danspartners midja måste ändå ses som ett bra alienerande sätt att dansa på?
Eller ärligt talat, det är märkligt. Han konstaterar själv att han “blivit öppnare”, fått “lättare att uttrycka sig” och genomgått en allmänt total utveckling. Men faktum kvarstår – mannen har ett handikapp. Han är så blyg att till och med tjejerna blir frustrerade och funderar på att packa ihop och dra.

Men det måste nästan röra sig om mer än bara blyghet här. Vill han ens ha närhet? Är han ens säker på att han vill dela kärlek med en kvinna eller är det bara någonting han fått för sig? För aldrig ser jag någon längtan i hans ögon eller ens någonting som tyder på att blygheten står i vägen för något han verkligen vill ha. För i hans fall står dörren märkligt nog heeeelt öppen:

Så varför blir han såhär?

Johan å andra sidan gör det mer och mer klart att han knappast heller önskar sig kärlek och närhet utan mest en skön stund. Få ut så mycket som möjligt av så lite som möjligt. Suga ut så mycket självförtroendeenzym som det bara går av tanken på att ha fyra tjejer hemma hos sig som i ett harem. (Han frågade ju också i förra avsnittet varför ingen smugit in i hans sovrum om natten ännu).
Men å andra sidan, om han liksom redan vet att bland brudarna han omger sig med finns knappast något giftasmaterial, varför blandar han då in morsan? Jo, för att få detta bekräftat. För att få den moderliga välsignelsen på att det är okej att han inte tar det så allvarligt för ingen av dem är god nog ändå:

Fortsättningen på det här resonemanget lyder förresten “Men hon överdriver, jag är nog mittemellan”.

Klas tafatta och nervösa frustningar når nya höjder när en av tjejerna smeker hans fingrar lätt. Då inträffar det som lättast kan beskrivas som skräckblandad förtjusning. Men när den blonda, inte alltid helt fokuserade Ulrika tar chansen att ge honom en puss går hon långt över hans trygghetsgräns och Klas i det närmaste freakar och hackar fram att det är för tidigt för sånt.

Meanwhile at the kamelfarm så fortsätter Bengt sin esoteriska och trubadurpoetiska resa med sina damer i mogen ålder:

…och avslutar med meningen som gör mig mer pepp än någonsin på nästa avsnitt:

• Postad 2012-10-25
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 6

Etiketter None