Idag sprang jag alltså en mil.
Idag var den dagen.
Då jag sprang som vanligt — och sen bara fortsatte.
Jag var inte ens andfådd när jag gick av bandet, men det stack i benen. Jag gick hem ungefär som Karl i Snobben brukar gå, sådär hasande. Känner redan nu en begynnande träningsvärk vilket ur tajmingsynpunkt kan vara potentiellt illa eftersom jag reser till London i morgon och ämnar knalla runt rätt mycket de närmaste två dygnen.
Äh, å andra sidan: Jag har sprungit en mil. Ingen förtjänar en tacomiddag mer än mig just nu. Bright side!
- Postad 2013-01-16
- av Jazzhands
- Kategori Uncategorized
- Kommentarer: 3
Recent Comments