Har sett så mycket Borgen nu att jag börjat tala “danska” med mig själv. Fördelen är att man blir högljuddare, självsäkrare, gemytligare och får fler saker gjorda.
Nackdelen är att man blir högljuddare, självsäkrare och tror att man kan prata danska.
Plus att man låter djurlik.
Ah, danska! Den sejfaste exotism vi svenskar tillåter oss. Jag lärde känna en hoper danskar (och norrmän) genom jobbet en gång i tiden och blir alltid glad ända ner i tårna när jag hör danska (och norska) talas. (Antingen är _alla_ danskar (och norskar) trevliga eller så hade jag tur med mina arbetskamrater.)
Vi kommunicerade medelst pidjinskandinaviska. Dvs alla talade sitt språk men anpassade kända “false friends” – och lyssnade på varandras. Utom killen från Sönderjylland. När han var med talade samtliga engelska, för inte ens de andra danskarna förstod honom.
Jag vill inte vara fördumfull… Men är de inte lite oborstade och bråkiga? En kollega till mig vikarierade i Danmark och berättade att läkarna var rätt så otrevliga (exvis de kallade varandra för røvhul)…
Jazzhands är
en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna
med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan
skakar man dem lite lätt. Och ler.
© Jazzhands
Recent Comments