Man vill ju inte vara fördomsfull. Vi rullade in i staten Mississippi med goda minnen från vårt förra trevliga men korta besök. Mat som tillagad av gudar, i portioner stora nog att kunna frysas in och räcka en hel vinter. Jag såg Tom Sawyer-livet framför mig och övervägde plocka ett strå och ha det i mungipan när vi parkerade bilen i Jackson, Mississippi och fick våra första (för den här resan) “Ma’m”, “y’all” och “yessum“.

Alltid lika nice.

Men vägar kantade av tomhet, igenbommade hus, nedstängda butiker och trasiga lador la ju lite sorti på den känslan. Men hey, ändå nice och livat på lokala haket vi åt på. Vet inte hur många som hälsade nyfiket på oss. Välklädda panchon med stark parfym, unga dudes i marinen, ung tjej som var doktor och hade flyttat dit från Houston. Vi blev inbjudna att sitta med olika sällskap och hjärtat sved lite när vi artigt avböjde men alltså, vi hade rest i sju timmar och var ganska möra.

Men den stora besvikelsen kom dock när vi checkade in på hotellet. Vi hade bokat Elvisrummet med fick indianrummet. Känslan beskrivs bäst som 🙁

• Postad 2013-03-19
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None