“Jag är ju ingen talare men…”

Snart dags för det här eventet som heter Release Me. Det är på Kulturhuset på onsdag och vanligtvis har jag inga probs med att prata bok men jag ska läsa någon sida också, på ett par minuter, och det är där skon börjat klämma.

Jag har ju mitt eget favoritkapitel i boken (“Hockeykillen”) men jag vet inte hur talande det är för resten av boken, och dessutom är det längre än bara ett par minuter misstänker jag. Kan vara ett fall av “kill your darlings” här också.
De flesta som läser boken verkar av någon anledning gilla det trashigaste kapitlet bäst (“Lukas”) men det är verkligen för långt och alldeles för deppigt för att läsas upp.
Så nu är jag rådvill.
Förslag?