Smällen

Jag var på väg för att posta några grejor då det smällde till. Inte så mycket smäll egentligen som ett ekande, poppande ljud. Som när en ballong går sönder eller när en korv spricker. Sedan låg den där mitt i gatan, uppfläkt och helt sönder. Bilen stannade för att se vem eller vad den kört på. Hundens matte stod med det slappa kopplet i handen och skrek. Den lilla vita hunden var bara en röra av rött, rosa, vitt och svart. Var det svarta kom ifrån vet jag inte, men jag tror det kan ha varit slasken och avtryck från bilen. Eller så är hundar också svarta inuti.
Jag var på väg för att posta några grejor. Jag hade inte planerat att se en hund bli överkörd. Min hjärna sa åt mig att fortsätta gå och att andas lugnt. Du kan ingenting göra. Du kan inte hjälpa. Det är över för dem. Så det gjorde jag fast det började skaka och krypa i mig på ett konstigt, ganska obekant sätt.
“Nej, men du körde över hennes hund“, hörde jag en man skrika till föraren i bilen. En kvinna som måste trott att det var okej att åka över övergångsstället när tjejen just gått förbi. Hon såg antagligen inte hunden i kopplet som gick efter henne över gatan. Det var mörkt ute, helt svart. Hunden var så liten och vit.

Jag skulle bara posta några grejor.
Tjejen skulle bara gå över gatan.
Hunden ville bara följa efter matte.
Kvinnan i bilen skulle bara åka.
Smällen hör jag fortfarande. Det ekande, poppande ljudet. Som när en ballong går sönder eller när en korv spricker.