Jazzhands

En öde stad

Vi går mot lunden, sneddar över parken. Det är lagom tidigt, fortfarande inga människor ute i den sommartomma staden. En ensam joggare, en ung man med en hund. Annars är det bara vi och sakerna som inte sägs. Som att vi är så olika, kanske för olika? Som att jag inte vill vara ensam längre. Som att jag vill få hålla i hans hand och kanske också få ett löfte om att vi ses snart igen.

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen