Vi går mot lunden, sneddar över parken. Det är lagom tidigt, fortfarande inga människor ute i den sommartomma staden. En ensam joggare, en ung man med en hund. Annars är det bara vi och sakerna som inte sägs. Som att vi är så olika, kanske för olika? Som att jag inte vill vara ensam längre. Som att jag vill få hålla i hans hand och kanske också få ett löfte om att vi ses snart igen.
- Postad 2014-07-05
- av Jazzhands
- Kategori Uncategorized
- Kommentarer: None
Jazzhands är
en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna
med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan
skakar man dem lite lätt. Och ler.
Recent Comments