På förmiddagen, på eftermiddagen, på natten. Sömnen. Nu är den här. Den försvinner inte, den hoppar på en bakifrån och klamrar sig fast tills man måste lägga sig ned för att orka med tyngden. Och då faller man.
- Postad 2014-10-01
- av Jazzhands
- Kategori Uncategorized
- Kommentarer: None
Recent Comments