Har drabbats av någon slags arbetsleda utan like. Man skulle kalla det skrivkramp om det inte vore för att jag inte tror på skrivkramp utan, liksom Coenbröderna, enbart på hårt arbete.
Jag jobbar inte, skriver inte, ligger mest raklång på soffan och tänker på skrivandets värdelöshet och meningslöshet. En existentiell skrivkris, detta. Tänker att Åsneprinsen måste bli roligare. Nej, sorgligare. Nej, roligare. Nej, sorgligare. Både roligare och sorgligare?
Känslan blir mig övermäktig och i helgen har jag precis en månad på mig att få den klar för då ska den in till förlaget. Tack för mig.
- Postad 2014-12-17
- av Jazzhands
- Kategori Uncategorized
- Kommentarer: 1
Recent Comments