För övrigt är jag värd detta. Det känns så. Som att jag tjänat av de svåra åren (och då i synnerhet 2013-2014), kämpat tills kroppen var svag och jag trodde att jag inte kunde kämpa längre. Då grät jag och kämpade lite till och nu är vi här.
Inget varar för evigt, det är livets stora lättnad och stora tragedi. Men för i helvete vad skönt det känns när man kan andas lätt, fritt och helt normalt. När man kan vakna, slå upp ögonen och tänka att det är så gott med frukost, det är så härligt att vara just precis här och det finns så många saker att se fram emot. Så många saker att vara glad och tacksam för. När hjärtat och bröstkorgen motat bort ångesten och det istället finns plats att släppa in det ljusa, det stabila, det helt normala. Det som varierar i färg men som är en bra bit ifrån riktigt granitgrått, skiftandes i matt och livlös svart.
Jag kom igen, jag gjorde det. Jag räknade tabletterna och sa “jag behöver er nu men jag vill inte behöva er sen”. Och sen är nu. Det är 2016 och sinnet är ljust. Detta kommer inte heller att vara för evigt för så fungerar det men det är 2016 nu och sinnet är ljust. Tanken och känslan stannar där och vilar där ett tag.

• Postad 2016-03-10
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 5

Etiketter None