Planen var så här: efter att jag lagt sista handen vid dickpicboken skulle jag resa iväg på en liten detoxresa. Inte ta med mig datorn, stänga av telefonen. Åka någonstans helt själv, gärna ensligt. Men inte för ensligt, det får inte bli skräckfilm av det hela. Mer pittoreskt.

Den parallella tanken gick såhär: Åh, någon gång i livet vill jag besöka de engelska hedarna, gå i Heathcliffs fotspår, låtsas att jag måste ta hästen in till närmaste stad för att skicka ett brev med kurir.
Svindlande höjder har varit min absoluta favoritbok sedan jag läste den i tidig 20-årsålder. Min fotbollskilles mamma sa “Den är underbar, men inget för män” medan hon nickade till sin partner, vilket gjorde mig ledsen.
I alla fall: en dag skulle jag vilja dit bla bla bla och sedan inser jag att England är ju superlitet och oerhört nära. Det tar ju inte lång tid att ta sig dit, faktiskt, och de har ju fungerande tåg. Det är helt enkelt görbart. Så jag bokade en biljett till hedarna i Yorkshire och drar i morgon.

Dock inte heeeelt enligt planen. Jag är inte klar med varken slutkorr eller sista kapitlet som vi bestämde att lägga till i sista stund. Men hey, jag har ett dygn på mig.

• Postad 2017-08-19
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 2

Etiketter None