Just nu har jag en bra ström av artiklar som ska skrivas. Kan behövas, förra månaden skrev jag knappt någonting alls eftersom jag hade fullt upp med bokgrejer. Men en annan måste ju få in stash till hyran också. För den som vill få sina författarambitioner krossade kan jag intyga att bokgage är inte särskilt stora, ingenting man lever flott på tyvärr. Inte om man är svensk författare och skriver på svenska i alla fall.
Så hur som helst – här sitter jag och jobbar. Jag har i alla fall råd med ett miljöombyte, eller om det är så att miljöombytet i sig gör att jag kan skriva och ha råd. Hönan, ägget.
Det “nya” caféet i stan är okej, det ligger fint till och den unga chefen som ser ut som Pacey i Dawsons Creek heter Mason och känner igen mig. Jag får knappt jobba ifred, men han är rar. Han minns vilket te jag dricker och han är alltid nyfiken på vad jag skriver om.
Sanningen att säga är att jag skriver artiklar. Betar av dem en efter en. Några roliga, andra krävande. Men alla nödvändiga. Sånt man gör för att nå fram till målet: skriva det man vill. Skissar på en roman och gläds. Vill bara få betalartiklarna överstökade så att jag kan koncentrera mig på roman. Det som inte känns som jobb, i alla fall inte i det här stadiet. Inte i det här “vad som helst kan hända på detta vita ark”-stadiet.
Åh, det är så ljuvligt.
- Postad 2017-11-10
- av Jazzhands
- Kategori Uncategorized
- Kommentarer: None
Recent Comments