Ångest är en konstig sak. Ju mer jag läser om den desto mindre förstår jag den.
Ångesten kommer antingen av sig själv eller av en anledning. Den mest begripliga ångesten är förstås den som kommer för att man fruktar något som på förhand ska hända. Man väntar på ett läskigt besked, man ska ta farväl. Det är en inbjudan till ångesten, man släpper in den.

Den minst begripliga ångesten är den oinbjudna. Den som kommer av till synes ingen anledning. Ta mig till exempel, som börjar gråta under en yogalektion, på ett torg, på en restaurang. Gråt är inte ångest, detta vet vi. Men ångest kan kännas som sorg och sorg kan leda till gråt. Ångest kan övergå till gråt.
Jag försöker att observera hur snabbt det går. Det går snabbt. Från ångest till gråt, menar jag. Jag tror det faktiskt går snabbare och snabbare.

Ångesten kommer helt oinbjuden som sagt. Jag hinner ibland tänka “nej, helvete, här kommer den igen”. Jag såg serien “Modern love” på Prime. Idén är rolig, det är kortfilmer av berättelser på temat kärlek i New York, som läsare och New York-bor skickat in till en tidning, tror New York Times.
En av kortfilmerna, en av de sämre, handlar om en tjej (spelad av Anne Hathaway) som är bipolär. Hon träffar en kille i matbutiken, är överdrivet uppåt, utåt och framåt. De ska ses igen. Men knappt hinner hon förbereda sig för dejten innan hon börjar skrika “no, no, nooo” och förvandlas till ett grått gråtmonster som inte kan stå upp. Jag mindes att det där var ett fånigt och banalt sätt att beskriva diagnosen på. Att den liksom kommer som en huvudvärk eller ett magont bara sådär och så däckar man på några minuter.
Men kanske är det så. Ångesten har blivit så för mig.

Jag har gjort allt. Mediterat, sysslat med mindfulness, medicinerat, gått i terapi. Jag gör alla de sakerna fortfarande. Jag upptäckte igår att det finns något som heter Ångestföreningen och jag skrev till dem och undrade hur vanligt det är att ångesten håller på så här. Jag bockar ju av precis alla grejer på listan som man ska göra (fysisk träning, distrahera hjärnan etc). Jag har inte fått svar. Kanske inte de som ska svara på det heller, de är nog inte läkare eller psykiatrer.

Hur som helst. Ångest kan tydligen funka så. Dyka upp av ingen anledning, förstöra en hel eftermiddag, en lunch, en promenad eller en stund i luften. Och ingenstans hittar jag en vettig förklaring till varför. Förutom den ovettiga förklaringen som är att ångesten egentligen är någonting annat och det kan ta ett helt liv att nysta upp vad.

• Postad 2023-10-10
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 2

Etiketter None