"Ali Baba och de fyrtio rövarna"

Passformen är en ny blogg. Den handlar om härliga jeansrövar. Jag rekommenderar den.

"Det var antingen kärlek eller hämnd"

Jo, jag vet att ordet “utrensing” har en negativ klang, men det är tyskens fel och inte mitt. Jag vill nämligen rensa bort folk på Facebook. Jag tycker om ordning och reda. Jag gillar att ha städat omkring mig. Varför ska mitt vängalleri på Facebook skilja sig från resten av mitt upprensade liv?

2. “X vill skära handlederna av sig men vågar inte. Hatar sin egen feghet” (Ja, samma suicidala person jag nämnt tidigare)

3. “X längtar efter sooooolen!“

Rekommenderar för övrigt frukost på String (65 kronor för en buffé som kanske inte matchar en hotellfrukost men i alla fall ett B&B) och filmen Rocket Science som finns ute på DVD nästa vecka. Handlar om en liten gosse som stammar. Han stammar så mycket att han knappt kan säga sitt enstaviga namn “Hal”, men ändå blir han övertalad av det käcka overachiever-barnet Ginny att ställa upp i skolans debattlag.
Filmen var en av de största behållningarna på förra årets filmsfestival för mig, jag minns särskilt repliken “Det var antingen kärlek eller hämnd, jag vet inte riktigt vilket. Vilket det än var så fick det mig att kasta en cello genom ett fönster.”
Och det är ungefär det filmen handlar om. Hur vet man om man är kär, och hur gör man så att känslorna – vilka de än är – inte tar över och får en att göra dumma saker (som att kasta en cello genom någons fönster).
Lägg till high School-miljö. Charmig, vattenkammad gosse i huvudroll och äkta American Independent-smak.
Rocket Science – en höjdare.

Listtillägg – skön snubbe!

Jag glömde ju att nämna en riktigt skön snubbe i listan nedan. Bill Nighy kvalar såklart in, tillsammans med Svante Grundberg, i “skön snubbe”-kategorin.
Han har nån slags reumatism som gör att han hälsar på en med enbart pekfingret och långfingret (fast Disney-tjejen ljög och sa att det var för att han är “blyg”).

Bevis för att det, trots allt, blev ganska cosy med improviserat paraplytak på grillfesten

En lista, i regntider

Jag roar mig med listor, såhär i regntider.

MINA INTERVJUOBJEKT

Tråkigaste person jag intervjuat: Andreas Wilson. Två timmar fulla av nonsens, klyschor eller ingenting. Citat: “Det är viktigt att få tid för sig själv ibland“.
Roligaste person jag intervjuat: Rainn Wilson. Satan i gatan, jag skrattade verkligen hysteriskt. Genant!
Gillade också totally flaming Todd Hayes (“I’m Not There”) som inte kunde sluta vifta med armarna. Ibland gick hans röst upp i falsett. Underbar.
Skönast: Keira Knightly som svor hela tiden och berättade om vilka ostar hon gillar bäst (getost med aska var en favorit). Kristin Davis var också fin, så snäll och rar. Hon gillar Charlotte, men skulle inte vilja ha hennes liv. “Jag gillar choklad och billiga kläder för mycket”. Gulle!
Heder ska också ges åt Ben Affleck som bar lila skjorta, tuggade grönt tuggummi och sa “What up, guys?” när han kom in i rummet.
Snubbe: Svante Grundberg. Svarar “Socialstyrelsen” i telefon, medan han blåser ut en ciggpuff.
Otrevlig: Sarah Jessica Parker var inte direkt otrevlig men snorkig. “Alltså jag är inte min rollfigur, du kanske fattar det?” Detsamma gäller Cillian Murphy som sa “Är du en expert på irländska dialekter eller?”.
Personer som dött efter jag har intervjuat dem: Heath Ledger och Anthony Minghella.
Mest fascinerande intervjun: Heath Ledger. OBS! Ingen efterkonstruktion! Vittnen finns!
Mest rörande: Keanu Reeves…en fri tänkare, den mannen. Utanför boxen.
Mesta möjliga showbiz-intervjun med både sång och dans: Hugh Jackman och Carola. Dock lite olika kaliber på de båda intevjuerna. Ber att få påpeka att Carola brast ut i sång tre gånger på en timme. Det var bara hon och jag i rummet.

Breaking news i dagens tidning!

Bloggkommentar om lördagens grillfecke

“Jag hade också en melonincident i lördags! Jag gick på fest, och det första som hände vid ankomsten var att värdinnan stack upp en gigantisk fjärdedels melon under näsan på mig och frågade “Melon?”. Eftersom jag inte ville framstå som ett freak log jag någorlunda rakt och sa nej tack.”

Från Daniel Åbergs blogg

.

Arbetare = knegare

Folklig entry i DNs lördagskryss.

Fåfänga

Jag har förvånat ytterligare en person med mitt sidointresse.

Jag gillar smink. Skönhetsgrejor. Jag gillar att läsa på om innehåll i krämer och salvor. Jag fascineras oerhört av produkter med AHA-syra och jag letar efter den perfekta hudterapeuten (jag är nära målet, I can feel it!). Jag lägger ned oerhörda summor (och tid) på produkter för hud och hår.

En del har att göra med att jag har sk. problemhy. Jag vet inte, det är väl jag och Cameron Diaz som slåss mot acne i trettioårsåldern. Känns otroligt b. Men hon har ju en hel stab till sitt förfogande, redo med kortisonsprutor och kemiska peelingar så fort minsta rodnad dyker upp. Det har inte jag. Så jag måste liksom hålla mig själv à jour med senaste rönen.

Sedan är det roligt att måla. Kladda. Svärta ned ögonen. Ge sig själv lite solbränna. Bara sådär.
Jag har nip/tuck-at bort prickar i ansiktet, jag har försökt köra en vända permanent hårborttagning med pallade inte med smärtan och fick avbryta (abort! abort!). Hade jag råd skulle jag investera i en tandställning för att minska äppelkindsleendet.

Jag är med andra ord ganska intresserad av skönhetsprodukter och skönhetsprocesser. Detta förvånar folk. Varför? Jag vet inte. Ofta hör jag “Det hade jag inte väntat mig”.

Jag vet inte hur en typisk skönhetsintresserad tjej ser ut, men uppenbarligen inte som jag. Är det en bra grej? Kanske.
Får det mig att skämmas mindre för min fäbless? Nej.
Har detta påverkat mina ratings på Compare People på Facebook? Nej. Jag är fortfarande 0% pretty, nicest hair och person I’d rather sleep with.
Satte…

Jag – på kneget

Ja, det var ju såklart “typiskt”, som mormor säger, att regnvädret skulle kicka in lagom till den planerade semesterveckan på Värmdö. Och här sitter jag vid datorn, på redaktionen, och räknar ned dagarna – timmarna – innan semestern kickar in.

Jag som sett framför mig lata dagar i chinosshorts och pikétröja. Looken man sportar hos alla som stavar Värmdö som Wermdö.
Jag skulle gärna bli en sån som stavar det Wermdö.
Jag måste inhandla en piké. Första steget.

Det är min enda semestervecka vi talar om. Typ. Och så blir det regn.
“Typiskt”, som sagt.

Tja, inte annat att göra än att packa Alfapet, pussel och en trave pockets (har beställt Mötley Crüe-boken The Dirt för lite sommarsnask) och skänka en tanke åt alla stackare som travar runt i lera på Way Out West.
Suckers.