Jazzhands

Upptäcksfärden fortsätter


Herregud, det finns ju vaniljglögg också. Idag är det glöggdags igen. Jag kommer att ha med mig en riktigt exotisk sak i form av lingonglögg, vilket var en födelsedagspresent. Jag har självklart en röd, stickad tröja på mig. Jag tycker inte att man ska se ned på sånt. Minns att såna här glöggkvällar med före detta kollegor är det närmaste jag kommer firmafester, och då tycker jag att man ska köra hela racet. Jag är ju lätt sekreterartypen som gör allting lite för mycket. Har med mig present till värdfolket, en fet chokladkaka som blev över sedan födelsedagskalaset, och ett glatt humör.
Och min röda, stickade tröja.
Hade jag varit man hade jag haft julslips. En med julgranskulor eller tomtar på. Kan jag hjälpa att jag inte är anställd? Jo, det kan jag ju men i alla fall. Rent retoriskt.
Jag har ett par örhängen som ser ut som julgranskulor. Men jag har också, tack och lov, ett visst sinne för när saker och ting går för långt.

Etiketter None

It's Hard to be a Saint in the City

En fråga har uppstått. Vad betyder en “poke” på Facebook egentligen? Vissa hävdar att det har sexuella anspelningar. Stämmer det?

Etiketter None

It’s Hard to be a Saint in the City

En fråga har uppstått. Vad betyder en “poke” på Facebook egentligen? Vissa hävdar att det har sexuella anspelningar. Stämmer det?

Etiketter None

Önskelista


1. En lemur. Det fluffigaste och skönaste djuret.
2. Syndernas förlåtelse.
3. En bergsprängare. Eller boombox. Eller vad de nu kallas nu för tiden. En grej man spelar musik på i köket, med andra ord.
4. En nördig musikkille, gärna med Clark Kent-glasögon, som kan hjälpa mig vinna Pop Quiz på Pet Sounds Bar i februari. Den som vinner får nämligen konstruera quizzet kommande gång, och att konstruera ett quiz tilltalar mig oerhört.
5. När Harry mötte Sally på DVD.
6. Ett gökur.
7. Bättre rankning på det där Compare People på Facebook. I detta nu har noll av fem röstat fram mig som “sötast”. Det är knäckande. Noll av fem!
8. Lakan av 100% egyptisk bomull. Har hört att man sover som en liten koala på ett sånt.
9. Kärleksfulla sms som rör mig till tårar.

Etiketter None

Ett stort, svart hål

Ingen glöggfylla igår. Inte heller popquiz i riktig bemärkelse. Vi var visserligen där och skådade alla glasögonprydda män med dålig hållning, och vi gjorde vårt bästa att pricka in de rätta svaren, men vi var utom tävlan.
Det finns stora luckor av musikkunskap hos mig och Linnea. Tills nästa popquiz måste vi rekrytera någon ung man utan socialt liv, och med vissa autistiska förmågor. Jag kunde saker som “The Kinks”, “REM”, “Tears for Fears” och “Scott Walker”. Gammalt stuff och åttiotalsband, med andra ord.
Linnea satte “ABBA”, “Britney Spears” och “Maxi Priest”. Sköna nittiotalsdängor och kommersiell radiomusik.
Att vi behöver en kompletterande medlem i vårt popquizlag står ganska klart. Frivilliga kan anmäla sig på mailadressen längst upp till höger.

Etiketter None

2008 blir upptäckternas år!


Jag blir alldeles exalterad över alla dessa nya upptäckter. Grabbkomedier är roliga och benvärmare värmer faktiskt benen! Vad nu, liksom?
Jo. Här är senaste nytt. Jag hade faktiskt ingen aning om att man dricker glögg med rött eller vitt vin! Vitvinsglögg? Who knew?
Men upptäckterna kring glögg stannar inte där. Jag har också upptäckt att glögg med alkohol faktiskt smakar bra. Jag har hittills alltid druckit saftvarianten och dissat vuxenglöggen. Men i förrgår hade jag inget val, det fanns bara alkoglögg. Och hör och häpna – jag gillade den!
Nu ska jag på glöggkväll hos Bon-Anders, Klas E och Sam. Hur ska det gå? Med tanke på min superlåga alkoholtröskel så kommer jag dricka mig berusad på Blossa. Vackert.

Etiketter None

Juleljus

Vad är det för vits med att fira Lucia när man varken får kontorsglögg eller bära pepparkaksgubbedräkt? Frilanslivet är ingen dans på rosor dagar som denna.
Och ingen chef har jag heller som kan bjuda mig på julbord.

Etiketter None

Ett bekännande


Annars är veckans mest förvånande upptäckt att Old School är ganska kul, trots allt. Alltså mycket kul.
Alltså pinsamt rolig, speciellt efter att jag hållt fanan högt och sagt att grabbhumor verkligen inte är min grej. Man kan säkert hävda att Luke Wilson trots allt är “min grej”, om man vill försvara mig, och att jag faktiskt såg filmen strax efter midnatt, i ett halvtrött och totalt hjärnslött läge.
Men jag är förvånad. Verkligen. Inte bara ett skratt utan regelbundna attacker. Och här har jag gått och hävdat att grabbkomedier är likställda med svenska ungdomsfilmer i uselhet ungefär.
Tecken på mognad: jag vågar erkänna mina misstag.

Etiketter None

Redaktionsmöte

Var på redaktionsmöte. Jag är skittrött. Hälsar på “nya killen” med ett “Hej, är det du som är nya filmkillen…eller vänta lite, det är ju jag som är filmkillen. Du är spelkillen. Fast jag är inte någon kille alls.”
Snyggt.
Jag behöver sömn.

Etiketter None

Folkligheten bär korsett och kostar pengar

Var på PUB. De har ju svidat om så mycket. Hela övervåningen känns som ett exklusivt utlandsvaruhus. Men en konstig grej är plan två.
Å ena sidan keffa dambutiker med tantnamn som “Pagelle” och “Nicole”, samt Hagengrens guld.
Å andra sidan, precis vid rulltrappan, ett nyöppnat Ooups!, alltså en sexaffär light. Leksaker och sånt, ja, men också underkläder, Dita von Teese-böcker och en välsydd sjuksköterskedräkt.
På PUB!?! Folklighetens högborg?!
Inget illustrerar krocken mellan tantfolkligheten och denna nyetablerade fräckhipsterinriktning som detta; precis vid rulltrapporna finns en skyltdocka i svarta, genomskinliga underkläder i rysch-pysch. Bredvid henne, på en slags divan, ligger en annan underklädesklädd skyltdocka dekadent och lockande, med en fjäder i handen och en kinky ögonmask. Bredvid den, i sin tur, finns en rokokoliknande fåtölj, i samma stil som divanen. Där hade en gammal gubbe, sisådär sjuttio plus, satt sig för att ta igen sig lite. Kanske var frun inne på Pigall eller Pagelle och kollade på en stickad tröja med julgranskulor på.
Gubben satt där, mitt i ruschen, bredvid de lättklädda och utmanande skyltdockorna. Sverige av idag, tänkte jag på ett Jonas Gardell-vis. Sverige av idag.

Etiketter None

« Older Entries
Newer Entries »

Programförklaring

Jazzhands är en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan skakar man dem lite lätt. Och ler.

Archives

Recent Comments

 

December 2025
M T W T F S S
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  

 

Blogroll

© Jazzhands

Bloggportalen