Hej då lillebror!

Brorsans sista dag i LA, mycket tråkigt. Han har jobbat på bra och hunnit med det mesta, utom Downtown och Mulhollande Drive men det beror också lite på att jag inte har bil. Det enda han har kvar på sin lista är att…
a) äta sushi, jämföra med japansk (han bor i Japan)
b) äta wraps. Jag vet inte vad han fått det ifrån men han vill äta en wrap…

Overruled, säger jag och tar med honom till Souplantation istället. Vi ska kalasa på mac ‘n cheese och self-serve frozen yougurt. Jag var där igår eftersom jag av flera anledningar hade ont i huvudet och inte orkade laga mat, och upptäckte små utsökta, krispiga äppelpajer strax bredvid den bakade potatisen, nära blåbärsmuffinsen.

Turista!

Gjorde turistiga grejor igår med brorsan, åkte till Hollywood Blvd som är ännu tackigare än jag minns den: souveniraffärer, sexshops och gräs. Fullt med gräs. Ungefär lika många smoke shops per kvadratmeter som i Venice.

Anyhoo, längre ned på boulevarden träffade jag en enbent man. Han hade en slags gummiknopp där knät tog slut. Han hasade sig fram på den och med hjälp av sitt andra ben, när han utförde sitt jobb som är att putsa alla stärnorna på gatan måndag-fredag. Han hasar sig fram från stjärna till stjärna, tillsammans med en hink med putsmedel, diskmedel och trasor, och gnider tills de skiner. Sen hasar han vidare till nästa.

Perfektion

Hittade den perfekta kotten på Darlington Ave, på väg till bussen. Fulländad, som en supermodell. Jag kommer aldrig att se en så fin kotte igen.

Mitt andra hem är LA

Halva vistelsen har gått. Jag är tårögd. Jag vill så inte åka hem.

Ge mig mer!

Utsikt från min/tenorens balkong. Snodde bilden från brosan. Gatan heter Darlington Avenue. Om jag ansträngde mig, satte på Kenny G, tände rökelse och åt ostron hade jag inte ens kunnat komma på ett mer romantiskt gatunamn.

Gillar också Fairfax, San Vicente Blvd, Kiowa och Citrus Ave. Fina namn.

Jag och bro tog ytterligare en heldag igår, i West LA. Promenerade längs La Brea vilket är ett underbart nöje, en lång bit av gatan (mellan Wilshire och 3rd, typ) är full av antikaffärer. Från 3rd eller Beverly Blvd kan man knalla ytterligare, men inte utan att stanna till vid Yogurtland, där man får göra sin egen frozen yogurt, komplett med topping och smak, välj bland tusen olika. Vi strosade vidare, genade genom Pan Pacific Park som var proppfull en lördagseftermiddag, med familjer som grillade, korplag i fotboll och basket, kids som gungade, klättrade, sprang. Föräldrar med matsäck, vattenflaskor och gott humör. Och hundar, alltid hundar.

Kom till The Grove som i mitt tycke är den lyckligaste platsen på jorden. Där firade man Mardi Gras med pompa och ståt. Jag och bro delade på en fet bean/cheese-burrito men eftersom Peter har ett mål med att vara här – äta och bli fet – så köpte han även en tallrik från en brasilianskt köttbuffé. Det är det fina med Farmers’ Market, det finns något för alla. Jag körde på te och donut från Bob’s. Sen shoppade vi och avrundade vårt besök med att se The Wolfman. Filmen inleddes med reklam i säkert tjugo minuter. Efter trailern för Iron Man 2 kom det WOW-utrop i publiken och några (bland annat jag) klappade händerna. Tony Stark for president!

Som jag älskar The Wolfman (insert varg-som-ylar-mot-månen-ljud). En riktigt, fin, gammal hederlig film. Den typen av film som film uppfanns för. Ädla män som råkar ut för hemskheter medan en kvinna försöker rädda honom. Kvinnor som försöker rädda bestialiska män är något av en favoritgenre. Jag gillar också hedar, kostymfilmer och morrande hundar (Min favoritbok är Svindlande höjder). Och vem, jag frågar er vem, kvinna eller man, kan undgå att ha en crush på Benicio Del Toro?
Har han alltid varit lite rund, förresten? Tjock om rumpa och tjocka lår? Det har han, va? Har han varit naken i någon film? Bar överkropp i Traffic, vill jag minnas men var kan jag se mer?

Mitt liv…

…ska härmed dedikeras till att serva andra. Bot. Gottgörning.

Att fela är mänskligt

Jag har glömt att skicka citat till folk som vill läsa sina citat innan de går i tryck.

Tenorens frus mamma kom förbi, oannonserad, igår vid elva. Jag öppnade yrvaken i pyjamas och morgonrock. Jag håller lägenheten snygg i vanliga fall men just då såg det naturligtvis ut som om det varit inbrott här.

Jag köper en brevtyngd (!?) och en glastallrik (!?) för runt tusen spänn. Utan att blinka. Vem är jag? Ivana Trump?

Läste igenom fem kapitel igår kväll. Raderade och skrev om.

Det går utför nu. Det går fucking utför nu.
Vad håller jag på med?

Legenden är sann!

Det blir inte mycket skrivet, tyvärr, med brorsan på besök. Han vill beta av så mycket som möjligt, så dagarna är späckade. Igår slog vi nog något slags rekord med Venice, Santa Monica Pier och Beach, Century City shopping och Brentwood-utforskning på en och samma dag.
Idag kräver jag därför att vi tar det lugnt, dricker lemonad på beachen och sen ser på Wolfman. Boy, ser jag fram emot Wolfman! Det känns som om mina öron lystrar, som på en pavlovsk hund, så fort trailern kommer på tv. “Do you believe in legends?” är repliken som får mig att applådera invertes.

Venice Beach, man. Peace!

Brorsan trodde inte på mig när jag sa att Venice är smutsigt, sunkigt, marijuanadoftande och full av hippies. Nu vet han bättre.
Bevis: Snubbe som spelar Stairway to Heaven. Två snubbar som står och kollar på. En ser ut som V for Vendetta-masken. Han rör sig inte på fem låtar.
Den andra ser ut som typ Flavour Flav. Rör sig likadant.

Dagens kändis

 

Har Stakka Bo alltid en liten svart mössa på sig? De få gånger jag sett honom i livet har han haft det, och nån slags svart kofta. Och precis det hade han på sig idag när jag och brorsan såg honom på Santa Monica Pier tillsammans med en man meden stor kamera.