Paj!

Brorsan är här på besök. Han har varit i LA i 36 timmar och redan uppfyllt en hel radda önskemål vad gäller amerikansk matkonst: tacos, äppelpaj med frasigt lock, pizza, donut, grillad macka och gott kaffe.

Bra jobbat, Peter!

Har också hunnit avverka fyra shoppingsställen, provat x antal pikétröjor och bli förkyld. Det märks att han är japan numera, han är effektiv och målmedveten.

Dagens kändis

Lorenzo Lamas med liten tjej, kanske dotter, knallade ned för S Beverly Drive. Bakåtkammat hår på Lorenzo, typ axellångt. Det är allt jag kan rapportera om incidenten.

Snopet!

Men alltså, hur gick det här till? Nu har jag skrivit 250 000 tecken. Trodde boken skulle vara klar vid 300 000. Men icke, boken är inte på något sätt klar, det behövs minst 100 000 tecken till för att ro den här babyn i land.

Hur gick det här till?
Tur att man har en månad kvar i US of A.
Här är ju allt större så varför inte min debutroman också?

Hemmafest – bästa någonsin

Igår var en bra kväll. Fest i Hollywood Hills hemma hos en dokumentärfilmsregissör. Hon hade ordnat valet parking utanför sitt hus, vilket bara det är fantastiskt i sig. Kostymklädda män som rusar fram, tar emot bilnycklarna och parkerar bilen åt en.

Inne i huset fanns en bartender, enorma mängder mat samt manusförfattare, producenter och filmfolk. En tjock hipster med glasögon och cowboyskjorta berättade om en upcoming film som heter Dinner with schmucks som låter fantastisk. Paul Rudd är med. Hipstern producerar.

En drös Simpsonsförfattare kom dit. De frågade mig om jag skäms över Stieg Larsson. Det var roligt.

Dokumentärfilmerskan hade gjort en kortfilm som heter The Burrow. Den var jättefin, hon visade den och jag ska göra mitt absolut bästa för att på eget bevåg lobba in den på Stockholm filmfestival. Världen måste få ta del av den.

Pratade också med en snubbe som säljer erotiska e-books för runt åtta, tio tuss (SEK) om dagen. E-books. Utan bilder. Jag fattar inte.

Sen blev jag sjuuukt starstruck. Har man sett dokumentärfilmen Air Guitar Nation så vet man vem Bjorn Türoque är. Han är en av världens främsta luftgitarrister samt ytterst cool person, en sån som tar över ett helt rum med sin coolnes.
Grejen är att jag recenserade den filmen för City då det begav sig, jag gillade den. Jag gillade framför allt Bjorn så jag skickade honom ett äkta fanmail och vi bytte lite mail och blev vänner på Facebook. Men vi har aldrig träffats.
Men igår dök han upp.

Jag blev eld och lågor. Jag kunde knappt tala i normal samtalston. Jag sa “Du är Bjorn!” och han sa “Du är från Sverige!”.
Wooow…det var så stort. Tiden stannade. Universum höll andan.
Han var så old school cool, utan ansträngning. Hans fru var också en av de coolaste brudar jag fått äran att hälsa på. De bjöd in mig till delfinalen i luftgitarr i LA (!) men tyvärr är de i april, då är jag nog inte kvar här.

Alltså det var stort. Det var sjukt stort för mig.

Dagens kändis

Christian Slater handlade torkad, organisk timjan på Whole Foods idag. Han dök upp bakom mig, som redan stod och botaniserade bland kryddorna. Den mannen är lyft. Den. Mannen. Är. Lyft.

Ka-ching

"Here for the interview"

Träffade Stacie igår, en av mina bästa USA-vänner, från min high school-tid i Fresno. Hon var skolans stora tennis-äss. En gång hörde jag en stoner i skolan säga “You know that girl Stacie? She hits like a man, dude. Have you seen her arms? Man…“.
Hon är en sån all-American-girl, precis den sorten som Beach Boys sjunger om; kritvita tänder, stor mun, fräknar och stort, blont, lockigt hår. Hon är like lik SJP. Jag älskar henne.

Stacie jobbade extra som livvakt på beachen om somrarna. Hon är numera advokat, och gift med en annan advokat. Vi snackar minst tolv arbetstimmar 7 dagar i veckan. Visst, min bror i Japan tycker att det låter som semester säkert, men det är tufft. Men pengarna de drar in är inte nådiga.

Nu har de dock blivit föräldrar så det finns bara hälften av den varan. Deras kiddo, en söt dotter med stora ögon och lockigt hår, är knappt ett och ett halvt men står redan i kö till de daghem som erbjuds. De kostar upp emot 30 000 spänn i månaden.

I månaden.

Och man måste på en intervju för att komma in. Inte ungen, men föräldrarna. Stacie ska på en intervju å Kaylas vägnar på måndag. Hon måste prata om filosofi, hur hon ser på barns utveckling, var och hur hon ser sin dotter om några år. Hon har fått en lunta material som hon måste plugga in, för hon kommer att bli förhörd på det.

Och att lämna bort sitt barn mer än några timmar om dagen är otänkbart. Bara kommunister gör sånt.

Tjäna pengar i USA? Starta ett dagis och erbjud en plats för 20 000 i månaden. Billigast på marknaden.

Dagens kändis

Såg Val Kilmer handla en jättestor fotobok på Barnes & Noble i Santa Monica. Han skrek “Well, gimme the dough, man. Just gimme the dough!” i telefonen (och garvade) medan han med den andra handen försökte langa upp den stora och tunga boken på kassadisken.
Han hade flanellskjorta och långt, stripigt hår. Och – här är grejen – har var jättefet. Alltså riktigt fet. Och han har spelat Batman.

På bussen hamnade jag framför två hobos som såg ut som de två gamla gubbarna i mupparna, om de hade varit alkade och mer märkta av ett liv i fattigdom. De bråkade och kallade varandra saker hela vägen ned. Oavbrutet.
“You’re such an asshole”
“YOU’re an asshole!”
“Oh yeah? You are so fucking stupid”
“Schmuck”
“Who you callin’ a schmuck, asshole?”
“YOU asshole!”

Fatta två gamla gubbar som bråkar oavbrutet! De satt ju redan där när jag steg på och satt kvar när jag klev av femton minuter senare.
Jesus.

Två tredjedelar av boken klar!

No, señor…no…!

Förbereder mig inför min brors besök genom att äta så mycket som möjligt eftersom det är det han och jag ska roa oss med här. Vi ska äta oss igenom LA.
Började med en klassisk bean ‘n cheese burrito till lunch. Nu orkar jag bara ligga i soffan, se på Jersey shore och jäsa. Detta är livet!