Lill-lördag

Lill-lördag verkar vara ett universellt begrepp. Här i Brentwood firas onsdagen med att Whole Foods har sänkt pris på salladsbuffén, Jamba Juice säljer oatmeal swirl för en dollar och man kan klippa sig hos Fantastic Sam för halva priset. Det gjorde jag förra veckan. Tog en kvart. Brukar ta minst en timme på Hårgänget. Säger något om kvalitén?

Hur som helst…

Tomatkampen

Inser att de säljer Francis Ford Coppolas egen tomatsås på Whole Foods i kvarteret. Ett måste för varje cineast. Det blir ett köp, lätt. Jag kör med Paul Newmans pastasås för tillfället (helt okej) så det ska bli intressant att se vilken av filmgiganterna som är bäst vid spisen.

Något säger mig Francis men jag ska försöka att inte ha förutfattade meningar här.

Huvudbry

25 graders värme ute. Klar himmel. Jobbig Californien-sol. Ska det vara så här? Va?
Ska man förväntas jobba under de här arbetsförhållandena?

Jag sitter ju och svettas och har ont i huvudet! Inte ens ett glas iskall lemonade råder bot på värmen eller min huvudvärk. Outrage! Ska man behöva ta bussen till Santa Monica för att få sin roman skriven eller? Det är inte klokt detta. Jag tar en Marrocan Mint Latte på Coral Tree och sen får det vara bra.

Disneys baksmälla?

Idag har jag huvudvärk och ser ut som ett vrak. Efter en dag på Disneyland? Snacka om svag. Drack ett stort glas Tropicanajuice (en detalj: inte en någon av de två mataffärerna i mitt kvarter säljs juice i mindre förpackningar än två liter) och svalde en huvudvärkstablett på samma gång. Ja, det är på den nivån.

Livets goda etc

Tillbaka från Disneyland, en heldag. Gud, jag är faktiskt riktigt trött, särskilt i huvudet eftersom Roni vill åka alla berg-och-dalbanor. Jag är mer tönt och vill hellre åka barngrejor som Peter Pans flygtur över London och En resa genom Pinocchios äventyr. Eftersom det inte var särskilt mycket folk i parken idag hann vi med båda delarna. Plus The Tiki Room som är galet old school med sjungande papegjor, varav en heter Fritz och bryter på tyska. Briljant.

Nu kanske jag ger intrycket av att bara leka om dagarna, inte jobba. Det är fel. Jag jobbar en hel del, ett par timmar om dagen faktiskt. Roni hämtade mig klockan elva och vi kom tillbaka från “den gladaste platsen på jorden” tolv timmar senare. Men jag gick faktiskt upp halv åtta i morse och skrev en stund innan det var dags att resa till Anaheim.

Just i morse roade jag mig med att trasha en karaktär som för tillfället heter “Mats”. Jag hade ganska roligt när jag, för mig själv, möblerade hans fula ungkarlslya med stearinljus i tomma vinflaskor och skit.

Nu har jag skrivit 60 000 tecken och börjar få svårt att hålla reda på kapitlen, jag behöver hoppa mellan dem och det tar tid. Jag måste köra nån slags “table of contents”-grej i morgon och få nån ordning på det hela.

Men nu är det läggdags, definitivt. Blir väl ett kapitel ur Twilight först bara. Obligatoriskt. Ah, Edward som du förgyller mina drömmar.

Il tenore

Ströläser ett av de inramade tidningsurklippen om tenoren på väggen. Inser att tenoren varit med i Il Divo?! Wack. Men han blev tydligen kickad av Simon Cowell för att han var lite väl mycket opera och inte så mycket pojkband. Jag älskar att bo här.

Kom igen, blixten

Går på Rodeo Drive (vattenflaska i handen, it-accessoaren framför andra i LA) då en hjord paparazzis i bilar kommer körandes. Det varsom om en skock farmdjur kom springande och råmande (roamande). Stora, feta jeepar och truckar med fyra pers i. En förare och tre paparazzis med fetaste kameraobjektiven och blixtarna. De jagade en bil. Spännande. Ingen aning om vem som satt i den.

Glutenallergi – so hot right now!

Tillbaka från junketen. En tjock argentinare med tung andning att bredvid mig. Han hade en t-shirt med “Asthma is sexy” på sig. En norrman gav en lusekofta till Gary Oldman som satte den på sig. En av de märkligare syner jag erfarit.

Vredens druvor

Nyss hemkommen från årets ruttnaste film. Jag har skrivit på ett embargo som gör att jag inte kan skriva nåt om den innan 15 jan då den går upp här i staterna. Men jag kan säga så här: Jag himlade med ögonen så mycket att mina linser torkade. Jag suckade högt, inte för nån effekt utan för att jag inte kunde hjälpa det. Vid ett tillfälle skakade jag på huvudet.

Och om Battlefield Earth var Travoltas hyllning till scientologin är The Book of Eli Denzel Washintons lika sinneslösa och ja, skamlösa, hyllning till Bibeln. Ja, Bibeln.

Båda lika usla. Men Travoltas kalkon kan man i alla fall garva åt.

Kulturarbete i staterna

Jag har skrivit ungeför en tiondel av romanen, roughtly, och jag vet inte om det ska glädja mig eller göra mig deprimerad. Båda antagligen. Måste komma ihåg att fråga Björn Ranelid om saken.

Belönade mig själv av ingen anledning alls med att åka till Sana Monica igen. Ah, Santa Monica. Mitt favoritställe på jorden? Allt är så fint och fridfullt där på det där amerikanska Disneyland-sättet. På Disneyland är det förbjudet för ambulanser att köra in, det skulle förstöra illusionen. Det var ett case om det för några år sedan när en flicka inte fick vård i tid eftersom ambulansen inte fick köra in och hon var tvungen att transporteras diskret ut från parken. Ungefär så känns Santa Monica. Som att här finns inget ont, inget sorgligt, för vi stänger det ute.

Min ursäkt för att åka dit (förutom att jag är här, det tar en kvart med bussen och det gör mig glad att promenera ut på piren) var också för att skaffa en amerikansk mobil. Billig telefon, dyrt att ringa. Tja, föga förvånande. Men känslan av att vara LA-bo och gå med en Evian i handen och ett amerikanskt mobilnummer i väskan är, som reklamen säger, priceless.