Var det någon som sa att de blivit "för gamla"?

 

(Ja, det är Harry Potter-Ron!)

Potterheadz unite!

För ett par år sedan bestämde vi oss för att vi skulle se Harry Potter som riktiga fans. Vi ville inte gömma oss längre. Vi kunde stå för vår Potter-kärlek. Öppet!

Så jag, Erik och hans syrra gick på bio, mitt i sommaren, klädda i Gryffindorfärgade kläder; purpur och gult. Julia, Eriks syrra, var finast. Hon hade en randig klänning.

Ingen lade märke till vår ansträngning. Förutom några höglivade fyllon som skrålade åt oss utanför bion. De verkade entusiastiska över vår klädsel. När vi kom närmare insåg vi att de skrek “FÄRJESTAAAD!” åt oss.

Nå.

Nu är det snart dags igen. Och Erik värmer upp med både Gryff-halsduk och Gryff-slips! Han har dessutom myntat ordet “Potterhead” och det är vad vi är. Yeah!

Män är från mars, kvinnor är från Venus, ni vet.

Två damer satt bredvid på indiern idag. De snackade skit om sina män och sina liv. Den ena hade skinnjacka på sig och en “tro inte att du kan sätta dig på mig bara för att jag är kvinna”-attityd och den andra “slutat bry sig”-frisyr och stickad polo. Närmare fyrtio år. Flerbarnsmorsor, med största sannolikhet.

Dam ett:

“På pappret ser det kanske och som om jag och Henrik gjort massor med saker tillsammans men kollar man närmare så är det inte alls så. Som skidresan till Sälen. Då fick ju han plötsligt streptokocker och blev sängliggande. Ja, det var ju kul.”

“Henrik fick streptokocker förra helgen också, helt mystiskt, när vi skulle till Tina och Lasses dop. Då kunde han plötsligt inte komma med för att då fick han en släng streptokocker igen. Man bah jaha, det är ju egentligen dina kompisar, inte mina ens.”

“Han har fått streptokocker tre gånger på fyra månader nu”.

Dam två:

“Han går omkring och är undermedvetet bitter på mig för att jag inte har nåt jobb och jag går omkring och är undermedvetet bitter på honom för att vi flyttat till Flen där det inte finns några jobb för mig att söka.”

“Min sämsta sida, och det kan jag säga helt ärligt, är att jag har så svårt för gnäll. Och dumheter, jag tål inte dumheter och det kan jag säga, helt ärligt, är det sämsta hos mig”.

“Jag ogillar verkligen när han har fel. Alltså inte typ jag tycker så här, du tycker så där, därför har du fel. Jag menar när han verkligen har fel. Jag blir så arg när han verkligen har fel och fortsätter säga att han har rätt!”

Vinnarskalle

Varför intresserade jag mig inte för sport i ung ålder? Varför oh varför.

Jag försökte inte ens halvhjärtat, sport var ingenting för mig. Men hade jag haft påtrivande, stränga friskusföräldrar så hade jag kanske blivit hooked och tänk vilken kropp jag skulle haft. Och vilka matvanor! Råggröt och äppelmos till frukost varje dag antagligen.

Jag är ju nämligen någon slags ofrivillig tävlingsmänniska som ser en konkurrent och medtävlare i alla på gymmet. Sitter jag i roddmaskinen bredvid A vill jag ro snabbare och hårdare än honom. Bara för att. Trots att detta är en fysisk omöjlighet på alla sätt, inte minst för att A är gammal fiskargubbe (fiskarkille?) som spenderade hela sin ungdom med att ro. Han är dessutom kille och har väl utarbetade överarmsmuskler. Spelar ingen roll, någonting inom mig måste klå honom ändå.

Priset: lätt träningsverk i svanskkotan idag.

Så tänk, tänk om jag i min ungdoms glansdagar hade kunnat sätta min vinnarskalle på att sport var grejen. Då hade jag inte behövt svettas som en glansig gris på Friskis & Svettis idag. Jag hade haft en idrottares starka men slanka kropp och sett ned på soffpotatisar och folk som köper lösgodis. Troligtvis hade jag också haft bättre hy. Men jag hade antagligen också hatat mina föräldrar som inte tillät mig utveckla min sociala och kreativa sida så jag antar att det hela ändå kanske utvecklade sig till det bättre.

Kanske.

En annan grej om lördagen

… är ju att på O’Leary’s fanns ett gäng snubbar och damer i någon slags medelålder. Säg 45+. Tänk illasittande jeans, högstadielärare i kemi och två kraschade äktenskap. Den typen. En kvinna som körde höftrullningar på scen medan hon sjöng och en lång, smal snubbe i pipskägg, hästsvans och flint. (Creedence, givetvis)

Grejen var att detta glada karaokegäng fick sjunga två gånger var innan det var vår tur. Detta trots att “vi” lämnade in våra lappar med sång-önskemål innan dem. Det blev därför lite onda blickar på lärargänget, till och med så att vi gick fram och påpekade för “karaokevärdinnan” att det var vår tur nu att sjunga och att dom hade fått sjunga två gånger och vi ingen gång!

Jag vet inte varför jag vill berätta detta. Men världen bör få veta, antar jag. Orättviser sker överallt, på alla plan i samhället.

Guds uttänkta plan

Så det var med viss frid i hjärtat jag sjöng karaoke igår på O’Leary’s. Karaokevärdinnan var samma frodiga kvinna (Mimmi!) som veckan innan. Permanentat hår och psalmröst. Även igår inledde hon kvällen med Chers Black Lady. Verkar vara hennes paradnummer.

Hennes assistent/ljudtekniker/sidekick är en rund man med svart t-shirt, svarta jeans och förvirrad rodieblick.

Undrar om de är ihop? Tanken slog mig. Det kanske är deras grej, att åka runt på olika pubar och köra karaoke? Han sköter det tekniska och hon är “ansiktet utåt”. Senåker de hem, tar av sig jobbkläderna och sover tillsammans. Kanske?

En tanke som är både värmande och tragisk på samma gång.

Jazzin’ away

Kära vänner!

Det här är jag jazzin’ away. Jag gillar att köra mina verbala jazzhands. Det vet ni. Det tänker jag fortsätta att göra också, men på en annan adress. Nämligen den här: www.folkvett.se/jazzhands

På folkvett.se hittar ni mig och några finfina kollegor. Vi känner inte varann. I alla fall känner inte jag dem, men vi drivs alla av att skriva saker på bloggvis och därför samlas vi under gemensam flagg. Jag tycker det är bra.

Allt fortsätter som vanligt alltså. Same but different, som det heter.
Vi ses där helt enkelt!

Bästa hälsningar
Jazzhands aka Caroline Hainer

Breaking News

Jag avslöjar det nu; Jazzhands ska byta adress. Jazzhands flyttar. Till en betydligt enklare adress än den nuvarande.

Lite sorgligt. Det har varit en bra adress. Ett home away from home. Men det här är endast en fysisk flytt. I sinne och form förblir Jazzy densamma.

Stay with me.

"Gammelmedia"

Konversation på Facebook

Caroline
Du ska inte se schlagern på storbild, duuuuude?

Jonas
no way, josé
jag ska på födelsedagsmiddag hos min syster (skönt att ha en ursäkt)

Caroline
Äh, tönt

Jonas
Men du ska dit och sjunga karaoke?

Caroline
Men nästa lördag då? Då är det ju FINAL
Jag har bestämt mig för att totalt omfamna schlagershittet i år så svaret är ett rungande ja.

Jonas
då ska jag på konsert på Kungliga Dramaaaaatiska teatern

Caroline
Again: tönt!
Nästa gång vi ses blir det fan wedgie…

Jonas
Åh, din gamla mobbare. Där har du din romantitel: “A bully in nerd’s clothing”

Caroline
Bra. Och precis som senaste 24 börjar med ett långt försvarstal för tortyr ska min roman börja med “Det finns faktiskt tillfällen då en wedgie är absolut nödvändig”

Jonas
Det är i höjd med “Äntligen stod prästen i predikstolen.”