Jag blir rörd när två fula människor hittat varandra och ser kära ut. Det känns som balans. Som naturens genomtänka plan. Jag blir glad.
Guds uttänkta plan, tänkte jag. Det är som det ska vara.
Så det var med viss frid i hjärtat jag sjöng karaoke igår på O’Leary’s. Karaokevärdinnan var samma frodiga kvinna (Mimmi!) som veckan innan. Permanentat hår och psalmröst. Även igår inledde hon kvällen med Chers Black Lady. Verkar vara hennes paradnummer.
Hennes assistent/ljudtekniker/sidekick är en rund man med svart t-shirt, svarta jeans och förvirrad rodieblick.
Undrar om de är ihop? Tanken slog mig. Det kanske är deras grej, att åka runt på olika pubar och köra karaoke? Han sköter det tekniska och hon är “ansiktet utåt”. Senåker de hem, tar av sig jobbkläderna och sover tillsammans. Kanske?
En tanke som är både värmande och tragisk på samma gång.
- Postad 2009-03-08
- av Jazzhands
- Kategori Uncategorized
- Kommentarer: None
Jazzhands är
en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna
med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan
skakar man dem lite lätt. Och ler.
Recent Comments