Men DU är ju tjock, Dr. Phil!

En gång såg jag ett program med Dr. Phil. Han pratade med fetton. De sa att de hade “provat allt” men inget kunde få dem att gå ned i vikt.

Dr. Phil svarade att bantning inte handlar om mat utan vilja.
Och att det inte är maten som gör en fet utan matvanorna.
Och att bara du bestämmer din egen vikt.

Men du är ju fet Dr. Phil! tänkte jag då.

Idag tänker jag annorlunda. Idag tänker jag att varje måltid inleds med en kamp mellan två starka viljor. Hjärnan säger att jag ska äta något lätt, kanske sallad. Inget bröd till. Bröd är en styggelse. Och tänk inte ens i termer av “bordsmargarin”.

Magen säger “Fuck it, jag är hungrig!” och sen sitter vi där, samvetet och jag. Mätta och belåtna, men med hjärnans bittra muttrande över att än en gång förlorat en round.

Jag säger hej fetma. Hej nya kroppsform. Hej igenkloggade vener. Och hej då förnuft och reson! Det här med luncher på jobbet är en förbannelse. Sanna mina ord.

Idag runt elva pratar jag…

..och Roger Wilson om Stieg Larsson i P3 Populär. Det blir bra!

Observationer från en dagstidningsredaktion

5. Allt som ligger på ens skrivbord ses som en personlighetsmarkör. “Jag ser att du gillar Vanity Fair…huh”.

För folket i tiden, alltså, verkligen!

Allvarligt! Från och med nu ska jag sluta umgås med folk och enbart kommunicera via YouTube. Familjen Bernadotte har en fantastisk stab med PR-genier bakom sig. Att de lägger upp den här tillkännagivningen på YOUTUBE gör mig faktiskt alldeles sprallig. Det är fantastiskt.

Jag vill också förlova mig enbart för att kunna sitta vid vardagsrumsbordet och deklarera mina planer, lägga upp det på YouTube och skicka länken till vänner och bekanta. Men inte utan att jag först läckt det hela till pressen. Regeringen bör också godkänna vissa delar av mitt privatliv anser jag.

Äh, skit i förlovningen förresten, jag kommer numera att deklarera allt på YouTube. När jag har semester, när jag ska se nästa avsnitt av 24 och därmed inte svarar i telefon… och givetvis när boken är klar. Då blir det pressrelease via YouTube och kommuniké.

Din kollega

Medelklassens diskreta charm

Du, det är ingen vanlig is vi kör med här på söder, det är faktiskt gourmetis. För att vi vill, kan och har råd. Varför låta pris gå före kvalité? Endast den bästa isen är god nog för oss. Säljer er kvartersbutik fortfarande bara “vanlig” is? Be genast att få tala med butiksföreståndaren. Vi lever faktiskt inte på medeltiden.

Jag är med i leken!

Mattias schlagerbloggar men jag talar direkt till folket. Your pick.

Mannen som tyckte till

Folkets reaktioner, min belöning

Work it!

Min fredag den 13:e-lista med läskiga platser i Stockholm har visst orsakat olust hos en kvinnlig läsare. Trist. Hon säger att min lista inte är rolig alls “men den var säkert menad som sådan”. Tvärtom är den “sårande för folk som bor i Blackeberg” eller som “tycker om att promenera på Gärdet en tidig morgon”.

Ajdå. Det här med läsarrespons är en ny grej för mig. Det här med att de är många (läsarna) och de reagerar. De tycker saker. Och känner saker.

Oh well.

Nu ska jag konkurrera ut Mattias (med ny bildbyline!) och hans schlagerblogg på Kulturen genom att skriva om var man bäst ser schlager i Stockholm, i På Stan.
Konkurrens är en drivkraft man inte ska underskatta. Jag ska få fler klick än honom, så är det. Den som vinner straffar den som förlorar.