Oscars nya kläder

Första parfymen från Oscar de la Renta kom 1977. En klassiskt damig blomdoft som du säkert känt på någon stram Östermalmslady i sextioårsåldern, som burit den i trettiofyra år nu och inte ser någon anledning att byta. En ganska skarp parfym som luktar vita blommor och sjuttiotal. Gardenia och jasmin främst, och nejlika.

Parfymen heter Oscar och du har med all säkerhet också sett flaskan som i det närmaste är att betrakta som ett tidsdokument numera.

Nå. Parfymen är inte dålig, inte alls (den vann FiFi-priset 1978, alltså parfymvärldens finaste pris), men den känns i mångt och mycket daterad. Även om den på sitt sätt påminner om något ur Chanels damigare del av parfymutbudet vill vi inte dofta stark blomsterträdgård idag. Något som Oscar också insett och därför gjort en uppdaterad version av den som heter Esprit d’Oscar.

Att de la Renta är född på dominikanska republiken är något som satt spår i honom. Oscar gjordes med tanken på daggdropparna på blombladen i barndomens trädgård. Den innehåller ylang-ylang som växte där och så vidare och så vidare.

De där västindiska dofterna och färgerna är något han aldrig kommer ifrån, det har verkligen satt sina spår. Kanske är det därför han gör så färgsprakande aftonklänningar? Jag vet inte. Men jag vet att han designat för både Balenciaga och Lanvin, så han är ingen att fnysa åt.

Han har gett ut en knippe parfymer under åren, alla med mer eller mindre anknytning till hemlandet. Flaskor som ser ut som blommor och heter saker som Island Flowers, Pink Lily, Tropical och Red Orchid. Ja, ni förstår.

Men det är Oscar som levt kvar, och troligtvis kommer också Esprit d’Oscar att stanna hos oss. Den är nämligen mycket bra. Det är en elegant doft för unga damer, ett alternativ till Chanels yngre dofter eller Diors blommigare och tyngre (som J’Adore). Den är blommig som originalet med mycket lekfullare, yngre och friskare. Och framför allt mycket lättare. Den tunga gardenian och jasminen har ljusats upp av citron, apelsinblomma och iris, vilket gör den mycket mer modern. Se det som att damigheten bytts ut mot kvinnligheten. Viss skillnad.

Flaskan lät han också få en makeover. Dottern Eliza fick ta hand om den saken, och hon gjorde ett bra jobb. Flakongen är elegant, damig, flott och har en kork av kronblad – med en liten, daggfräsch droppe på. För att vi inte ska glömma pappa Oscars trädgårdar på dominikanska republiken, givetvis.
Men det kanske vi gör, för visserligen finns lite exotisk paradisö med i doften men mest av allt luktar den debutantbal och apelsinlund i Kalifornien. Bli inte förvånad om Blair i Gossip Girl använder den i någon scen.

Let’s talk about talk!

Talk. Låter det gammaldags? Något torrt som har med mormors linneskåp att göra, eller kanske småbarnsrumpor?
Dags att omvärdera talket, tycker jag.

Utomlands (och med utomlands menar jag övriga Europa, i stort sett, i huvudsak England och Spanien) är talk, eller kroppspuder, en vanlig produkt. Man pudrar in sig själv efter duschen, för att minska svettning. Pudret kan gärna vara parfymerat lite grann, så att hela kroppen luktar gott, om än diskret. Används också i torrschampo eftersom det suger upp fukt så bra. Ett perfekt användningsområde för skeptikern som inte vill pudra hela kroppen är att smörja in fötterna med talk, i synnerhet om sommaren eller när fötterna ska ned i ett par varma gympadojor. Tji odör och fotsvett!

Och så lite fakta: Talk är naturens allra mjukaste mineral (ja, det är en mineral) och finns i bergarten täljsten. Den bryter man och sedan maler man den fint, fint, fint. Man ska vara försiktig med att andas in talk, med det gäller ju med alla puderprodukter. De kan irritera luftvägarna.
Att många mineralpuder skryter med att de bara innehåller naturliga mineralpulver och inget talk är lite knasigt eftersom talk är ett naturligt mineralpuder. Det fäster inte så bra på huden om man avser att ha det bara som puder, och bör blandas ut med saker för att få en fin färg (det är kritvitt) så visst, det är ju inte på något sätt idealiskt för ansiktet. Men ändå. Det enda man absolut inte ska göra är att använda det på “intimare ställen”. Det är en stor no-no.

Så för er därute som besväras av starka dofter, som vill dofta diskret men inte är helt sugna på parfymerad body lotion är talkpudret ett alternativ. Man kan använda parfym innan och sedan dusta lite talk på för att minska doften även om jag än en gång vill påpeka att jag tycker att det är oerhört svårt att dofta för mycket parfym, om man inte har försvagat doftsinne. En normal dos är sällan, sällan för mycket och något som stör.

Nå, här har Cath Kidston en fin liten variant för den som vill ha en mild rosdoft. Engelska Penhaligon har utsökta varianter som doftar milt. Juicy Couture och Elizabeth Arden har puffiga, glittriga varianter i rosa nästan kitchiga förpackningar. Det är mer kroppspuder än talk (talk ska inte glittra) men hey…samma idé. Crabtree & Evelyns version är fin, bra för trötta händer som jobbar i trädgården. Kostar inte heller skjortan.

Men det finaste måste vara den här ljuvliga, vita tårtan från Oscar de la Renta. Komplett med en blomma på toppen. Ack.