Sovmorgon och brunch på det kitschiga hotellet. Jag var där en gång för elva år sedan, känns så märkligt alla dessa nuddanden. Vi gick i samma skola, gick ut samma år för tjugo år sedan. Vi var båda där, på ceremonin. För elva år sedan åkte jag förbi hans kuststad, besökte hotellet och åkte vidare. Det är något med det där, livsöden som nuddar vid varandra, ibland korsas dem ibland aldrig någonsin. Jag kan bli galen av att tänka på det. Historier som aldrig hände.
Jag bad att vi skulle sitta vid bardisken, jag beställde en bit körsbärspaj som vi delade på. Vi orkade inte äta upp hela så vi tog den med oss.
Jag gillar när han säger “vi” och “oss”. Som i “Har vi mjölk hemma?”. Vi åker till ytterligare en liten kuststad, denna gång med hans två vänner som vi träffade här om dagen. Vi ser pelikaner på piren. Det är kyligt men solen värmer. Pelikanerna hänger kring fiskarna och spanar efter godbitar. En fiskare ger en liten fisk till en av fåglarna som sväljer den levande i en enda gest.
Vi pratar om det amerikanska, kommande valet i bilen tillbaka. Steven säger “Om Trump vinner borde du gifta dig med Caroline och fly landet.”
Vi undviker att prata om framtid och planer. Vi spelar spel alla fyra, killarna mot tjejerna. Vi förlorar.
Vi lagar mat tillsammans och ser på Arrested Development. Det gläder mig att vi båda skattar exakt lika mycket. Jag hör mitt skratt blandas med hans.

• Postad 2016-01-25
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: 1

Etiketter None