24-timmarsnedräkningen

Idag gäller packning och planering. I morgon gäller resa. Fem timmar med buss och tåg så är jag hos fotbollskillen, i hans kuststad. Han kommer att jobba första dagen jag är där vilket är lugnt för mig, jag planerar att strosa, bekanta mig, jobba lite och dricka te. Han skriver “Möt mig så äter vi lunch”. Inget är för mig mer attraktivt än Konkreta Planer.
“Har du en extranyckel?”, frågar jag.
“Ja, “svarar han.

Jag vet inte varför men jag ville bara veta.

Det ska regna på fredag då han är ledig. Även det är lugnt för mig. Det finns en diner som han vill ta med mig till eftersom jag älskar diners. Det finns det där tossiga hotellet Madonna Inn som jag besökt som hastigast en gång för tio år sedan. Minnet består. Jag vill dit igen.
Och sedan finns tv-serierna som vi sagt att vi ska plöja ihop. Vilket geni jag är ändå, när han var här runt nyår började vi kolla på amerikanska versionen av Gifta vid första ögonkastet. Genidrag. Det betydde att vi tillsammans kunde kommentera och prata om de relationer som växte fram på skärmen framför oss utan att för den sakens skull prata om oss själva. Fast ändå lite. Jag reagerar på när en av kvinnorna på bröllopsresans första dag säger “När vi kommer hem sedan så vill jag sova en natt hemma hos mig i min egen lägenhet, själv”.
Jag sa att jag tyckte det var en trist sak att säga, att utgå från redan innan bröllopsresan ens börjat.
Han sa att han tyckte det var en rimlig förfrågan, kanske till och med bra. Att ha lite tid för sig själv, samla krafter och intryck en stund.
Jag höll med men tyckte att man inte behöver säga det innan resan ens börjat, det lägger sordin på stämningen.
Han höll delvis med. Detta var intressant. Numera är mitt främsta relationstips till alla som är i någon slags inledningsfas att se på Gifta vid första ögonkastet tillsammans.