Se på tv

Måndag är en bra tv-dag. Game of Thrones och Veep. Tog en liten stund för mig att komma in i Veep-humorn men nu lämnar jag den aldrig. Och gårdagens avsnitt – båda serierna – infriade exakt alla förhoppningar. Toppavsnitt. Även om jag kisade under mesta delen av GoT, av uppenbara skäl.
Ibland är tv faktiskt räddningen. Så är det. Och jag har ju den goda lyckan att kunna omvandla tv-tittande till jobb ibland.
Jag tror att det är något lutherskt i mig, att inte tillåta mig själv att slappa eller bara softa med något utan att jag måste omvandla det till nytta. Som om jag “kom på” att jag kunde bli film- och tv-kritiker så att jag kunde tillåta mig själv att fortsätta med mitt intresse.
Hade jag kunnat välja hade jag ju förresten inte blivit lutheran utan katolik. Men tyvärr funkar inget av dem för jag har ingen tro. Gjorde några hyggliga, oerhört ambitiösa försök när jag var yngre men misslyckades fatalt med att bli religiös. Tyvärr. Och sedan pappas död är jag helt övertygad om att lampan släcks och så är det med det. Det är slutet.
Livet och de mänskliga relationerna är desto intressantare. Och där fyller – faktiskt – film och tv en stor roll.
Tänker jag. Samtidigt som jag mer och mer blir inne på att tiden snart är kommen för mig att bli sexolog, mitt stand-by-yrke/plan b sedan kanske sju, åtta år tillbaka.