Jazzhands

Trippla sömnpiller


Satte något slags rekord idag men tre ruttna filmer på raken. Först Den brokiga vävnaden, med Edward Norton och Naomi Watts. Lät bra på pappret för en sådan som mig: kostymfilm, baserad på en roman av W. Somerset Maugham och så vidare. Men nej. Det var stifft, effektsökande tystnader och “But really, Walter”. Edward Norton för övrigt, en av de mest överskattade skådespelarna någonsin. Prove me wrong.

Följt av Miss Potter, en fejkbiopic om Beatrix Potter. Lät också bra på pappret. Barnsagor. Den engelska överklassen, Ewan McGregor. Hedar. Men det blev bara Bridget Jones av alltihop. Tossig dam som springer så att hatten trillar av (=frigörelse). Droskor som åker snabbt genom parker (=skandal och vårdslöshet). Replik i urval: “This is Jemima Puddleduck. She is a very silly duck.”

Sedan bottennappet på det: The Good Shepherd. Än en gång, den lät bra på pappret: CIA, spioneri, John Turturro, regi av DeNiro och så vidare. Men herregud vilket trams. För det första fattade jag inte ens hälften av alla olika plots och subplots som blandades ned i röran och för det andra kunde jag inte bry mig mindre. Hela historien bottnade i, så vitt jag förstod, någon slags lojalitetsed som unga upperclassmän som värvas till i studentföreningen Skull & Bones svär och sedan bör hålla livet ut. Whatever. Jag gick efter en timme. Enough!

  • Postad 2007-01-19
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: None

Etiketter None

Skulle du köpa en ideologi av den här mannen?


Grejen med rebeller. Varför ska de alltid se ut så här? Aldrig att jag skulle ta den här mannens (Michael Caine förvisso) haschdimmiga politik på allvar.

Det handlar om Children of Men. Jag är väl fel person att säga någonting om den eftersom jag bara är måttligt road av framtidsvisioner och dystopier.

Därför koncentrerar jag mig på den grupp som ska representera rebellerna. Ett gäng luffare i rejvkläder och extensions. Så jävla typiskt. Varför?

Och så de man får följa “på jakt undan de onda”; en liten tant med rödvinsfärgade dreads och typ fleecejacka. Come on! Och en liten tjej med orange tunika. Gimme a break.

Det är alltid samma sak. Klassiskt exempel: Star Wars. Rebellerna vs. imperiet. What’s going on? Varför måste motståndare, undergroundrörelser och rebeller alltid se ut som den tråkiga sidan av Miljöpartiet? Vore det inte smartare att klä sig lite mer slick? Om de ska organisera sig militäriskt borde de klä sig i samma anda. Införa rankordning om inte annat.

Det var därför befriande att se V för Vendetta. En rebell med lite klass. Synd att Natalie Portman behövde raka av sig håret, för annars fanns det något där, med en gentlemannarebell istället för en luffarrebell. Alltid nåt. Mer sånt.

  • Postad 2007-01-19
  • av
  • Kategori: Uncategorized
  • Kommentarer: 12

Etiketter None

© Jazzhands

Bloggportalen