Kakor i regn

Äter kakor på café medan det regnar ute. Tänker på drömmar. Jag måste sluta skriva om vad jag drömmer, helt ointressant. Eller kanske ännu bättre – sluta drömma.
Just idag när det verkar spricka upp lite från helgens regnsession är det dags att besöka kyrkogården och pappas grav. Det är fint hur sorgen ändrar färg och intensitet. Saknad kommer nog aldrig att försvinna tror jag, när man förlorar någon som står en nära. En sådan person kan ju aldrig bli ersatt, det tomrummet är permanent.
Däremot kan sorgen förändras. Kanske inte försvinna, eftersom den är så sammansatt med saknaden. Det är som om de är syskon. Men den är inte längre förtvivlad, bara i drömmen.