Jazzhands

Kulturarbete i staterna

Jag har skrivit ungeför en tiondel av romanen, roughtly, och jag vet inte om det ska glädja mig eller göra mig deprimerad. Båda antagligen. Måste komma ihåg att fråga Björn Ranelid om saken.

Belönade mig själv av ingen anledning alls med att åka till Sana Monica igen. Ah, Santa Monica. Mitt favoritställe på jorden? Allt är så fint och fridfullt där på det där amerikanska Disneyland-sättet. På Disneyland är det förbjudet för ambulanser att köra in, det skulle förstöra illusionen. Det var ett case om det för några år sedan när en flicka inte fick vård i tid eftersom ambulansen inte fick köra in och hon var tvungen att transporteras diskret ut från parken. Ungefär så känns Santa Monica. Som att här finns inget ont, inget sorgligt, för vi stänger det ute.

Min ursäkt för att åka dit (förutom att jag är här, det tar en kvart med bussen och det gör mig glad att promenera ut på piren) var också för att skaffa en amerikansk mobil. Billig telefon, dyrt att ringa. Tja, föga förvånande. Men känslan av att vara LA-bo och gå med en Evian i handen och ett amerikanskt mobilnummer i väskan är, som reklamen säger, priceless.

Etiketter None

No comments

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen