Jazzhands

Min idol och jag


På förekommen anledning:

Här skulle min intervju med den fantastiskt charmiga, smarta och alltigenom trevliga Mary-Lynn Rajskub kunnat vara med. Men så blev det inte, det blev fokus på Kiefer och hans chefer. Det blev okej ändå, tycker jag. Mary-Lynn borde få upprättelse. Men säg den “tjejtidning” som vill sätta henne på omslaget? Samhället är skevt.
Och hon som sa så fina saker. Hon började till exempel sin karriär som ståuppare. Vi hade en fint, litet samtal om ståupp, kvinnliga komiker och kvinnoroller i tv. Tills den galna tysken la sig i och skrek “But I dont care about any of zat!”
Alltid tyskar.

Här är en annan fin liten historia om en gul familj. Jag är ganska förtjust i den, myself. Mest för att jag minns tillbaka på den dagen med värme – dagen då jag fick trycka både Yeardley Smiths och Matt Groenings hand. Den ena så liten, så liten och den andra så stor och slapp. En glädjens dag. Jag kommer minnas den för resten av livet. Tryck Matt Groenings hand – sedan dö. Ungefär så.

Etiketter None

No comments

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen