Jag har inte sett till den på ett tag nu, men jag har saknat den. Sist var nog i den där filmen med Clint Eastwood, där han åker långtradare med en orangutang.
Jag talar om sidekickapan. Som ingrediens i en komedi är den faktiskt överträffad, i skratteffekt.
Varför har vi då inte sett till sidekicksapan på så många år?
Jag tror att det har att göra med att apor (i synnerhet chimpanser) i människokläder, punkfrisyrer eller som ger fingret anses förlegat. Det anses för mycket åttiotal, ungefär som biljakter och italienska maffiabossar.
Men det är fel. Apan som komisk relief kommer alltid att leverera. Så även nu, 2008.
Jag talar om Walk Hard: The Dewey Cox Story. Sidekickapan är visserilgen bara med i tre scener, men det är roliga scener. Och han/hon har människokläder på sig. Den som påstår att något sådant inte är skoj har inte levt.
Men Walk Hard återinför också andra komedi-ingredienser som varit utanför radarn ett bra tag. Som judeskämt, rasistskämt, drog(förhärligande)skämt och lite sexism. (En bra komedi innehåller oftast ett visst mått av sexism.)
Judd Apatows medarbetarstab av unga, judiska män (med gott öga till hasch) gör att han har ryggen fri för en viss typ av skämt. Och sexismen kan förklaras med att “det är så det är i den typen av filmer” och att det ändå är tjejen som är smart och killen dum i slutändan.
Walk Hard är dock mer än bara apskämt och judeskoj. Den är också en drift med rockbiografin. I alla fall rockpicen som följer formula 1A, där en tragisk händelse i barndomen hänger som en mörk skugga över rockidolen, som trots yttre framgångar, inte blir fri sina inre demoner/skuld och därför blir drogberoende innan han finner frid i Gud eller kärleken eller båda två. Och sedan en sansad, respekterad men bejublad comeback. Plus ett erkännande från de som inte erkänt honom förut. Typ den auktoritäre fadern.
Ja, vi har sett det en gång för mycket för att det inte ska göras parodi av det hela. Och här kommer den alltså – rockbiopicsparodin, med en sidekicksapa som efterlängtad bonus. Nästa fredag, gott folk!
- Postad 2008-03-09
- av Jazzhands
- Kategori Uncategorized
- Kommentarer: 2
Recent Comments