Jazzhands

Högaktning

Fel, fel, fel. Jag högaktar svensk diplomati. Jag gör en kovändning och bockar.
Rörande.
Rosenbads lunchrestaurang är helt enkelt rörande. Som en skolmatsal, med skolmat, skolbestick och sån där mjölkautomat. Där sitter de, diplomaterna, i sina trista kläder och stirrar ut genom fönstret.
De har fula tjänsterum. När de får viktiga besök, kanske från andra länder, erbjuder de besökarna kaffe i pappersmugg, från automat.
Tyvärr finns inte mjölk. Man har inte råd. UD sparar in pengar på det viset, genom att skippa mjölken.
Rörande. Och ganska så störande.
Jag åt panerad fisk (pollock) med “örtsås” till. Väldigt skolbespisning. Lite pizzasallad. A såg Margaretha Winberg svassa förbi. Totalt oglamoröst allting.
Jag som trodde att en lunch på Rosenbad skulle vara som att äta lunch med den innersta kretsen, en slags herrklubb fast för diplomater av alla kön. Kostymer och eleganta dräkter. Jag såg en kvinna i gul poncho och svarta gympadojor. Det kan ju inte vara okej?
Jag rördes över min diplomatväns eleganta kostym. Bäst klädd på hela Rosenbad, från vad jag kunde se.

Etiketter None

  • Peter Hainer, 2:47 am April 23, 2008:

    “Kanske ar det det som de vill att ska tro

    Annars, vara givmild ar ju lite svenskt.
    Varldsbast pa levende, men inte vaggar vi fingrar for det.

    Hatten av for matsalar.

  • Peter Hainer, 2:47 am April 23, 2008:

    “Kanske ar det det som de vill att ska tro

    Annars, vara givmild ar ju lite svenskt.
    Varldsbast pa levende, men inte vaggar vi fingrar for det.

    Hatten av for matsalar.

Add A New Comment!

© Jazzhands

Bloggportalen