Fåfänga

Jag har förvånat ytterligare en person med mitt sidointresse.

Jag gillar smink. Skönhetsgrejor. Jag gillar att läsa på om innehåll i krämer och salvor. Jag fascineras oerhört av produkter med AHA-syra och jag letar efter den perfekta hudterapeuten (jag är nära målet, I can feel it!). Jag lägger ned oerhörda summor (och tid) på produkter för hud och hår.

En del har att göra med att jag har sk. problemhy. Jag vet inte, det är väl jag och Cameron Diaz som slåss mot acne i trettioårsåldern. Känns otroligt b. Men hon har ju en hel stab till sitt förfogande, redo med kortisonsprutor och kemiska peelingar så fort minsta rodnad dyker upp. Det har inte jag. Så jag måste liksom hålla mig själv à jour med senaste rönen.

Sedan är det roligt att måla. Kladda. Svärta ned ögonen. Ge sig själv lite solbränna. Bara sådär.
Jag har nip/tuck-at bort prickar i ansiktet, jag har försökt köra en vända permanent hårborttagning med pallade inte med smärtan och fick avbryta (abort! abort!). Hade jag råd skulle jag investera i en tandställning för att minska äppelkindsleendet.

Jag är med andra ord ganska intresserad av skönhetsprodukter och skönhetsprocesser. Detta förvånar folk. Varför? Jag vet inte. Ofta hör jag “Det hade jag inte väntat mig”.

Jag vet inte hur en typisk skönhetsintresserad tjej ser ut, men uppenbarligen inte som jag. Är det en bra grej? Kanske.
Får det mig att skämmas mindre för min fäbless? Nej.
Har detta påverkat mina ratings på Compare People på Facebook? Nej. Jag är fortfarande 0% pretty, nicest hair och person I’d rather sleep with.
Satte…

Jag – på kneget

Ja, det var ju såklart “typiskt”, som mormor säger, att regnvädret skulle kicka in lagom till den planerade semesterveckan på Värmdö. Och här sitter jag vid datorn, på redaktionen, och räknar ned dagarna – timmarna – innan semestern kickar in.

Jag som sett framför mig lata dagar i chinosshorts och pikétröja. Looken man sportar hos alla som stavar Värmdö som Wermdö.
Jag skulle gärna bli en sån som stavar det Wermdö.
Jag måste inhandla en piké. Första steget.

Det är min enda semestervecka vi talar om. Typ. Och så blir det regn.
“Typiskt”, som sagt.

Tja, inte annat att göra än att packa Alfapet, pussel och en trave pockets (har beställt Mötley Crüe-boken The Dirt för lite sommarsnask) och skänka en tanke åt alla stackare som travar runt i lera på Way Out West.
Suckers.