Semestersympatier

Jag ber att få tacka för alla uppmuntrande semesterord, och tips på att “skippa datorn”. Jag har valt att “skippa mobilen”, och datorn har jag bara satt på en gång om dagen ungefär. Jag tycker det är bra. Som en alkoholist som bara luktar lite på korken någon gång om dagen för att påminnas. Om glädjen och sorgen.
Jag har dock glädjande nyheter. Semesterkänslan har infunnits till 75% nu. Jag vet det därför att jag går upp innan nio av mig själv och känner mig utsövd. Och så har jag haft samma tröja tre dagar i rad. Igår var mitt hår så smutsigt att det kunde stå upp av sig själv. Brydde jag mig? Nej, jag satte på mig en aprikos skärm och så var det med den saken.
En sjuk grej var också att jag struntade i badkläder. Det har jag adrig gjort i hela mitt liv. Men det här gate-ade Wermdö-communitiet med tennisbana och minigolf är så privat och fint att man kan slippa oroa sig för eventuell flukt. Det finns kanske tre, fyra familjer här. Och alla håller sig för sig själva på ett fint och uppfostrat sätt. Man säger hej när man möts, kanske på väg till båtbryggan. Men mer än så är det inte.
Nu är det dags för sillunch.