Vägen till världsfred går via Lidl

Det är inte så att jag älskar Lidl. Tvärtom, jag får tvångstankar om tjocka, tyska barn med choklad runt munnen när jag är där. Men jag går dit ändå eftersom de är tillgängliga (ny butik på Folkungagatan) och säljer sköna saker som dessa: “Men’s jeans” och “Men’s briefs”.

Jag är frestad. Mycket frestad. Hur sitter Lidl-jeansen?

Grejen är att jag blir rörd när jag tänker på tysken som stoppar ett par inplastade blåbyxor i korgen eftersom han behöver ett nytt par. Jeans som jeans, liksom. Spela roll. Billiga är de i alla fall. Storlek M, kanske L? Är de stora får man väl köpa hängslen till.

Eller tyskan som lägger upp ett trepack briefs på bandet, bredvid glasburken med surkål, för att maken Heintz därhemma börjar få ont om kallingar. På Lidl säljer man äver inplastade hamburgare, alltså med bröd och ost och allt, bara att värma.

Sånt ger mig en tår i ögonvrån och tankar om öppna gränser mellan nationerna. Faktiskt. Att hålla ett par inplastade, tyska “Herrjeans” i handen gör mig rörd.