Sjukdom kan locka fram det bästa hos människan.

Igår kom finaste Fox-Linnéa hit med en liten goodie-bag med filmer och – wait for it – ett Wolverine-linne! Aaaaw. Hon höll sig på behörigt avstånd från mig och räckte över kassen med rak arm. Våra fingrar nuddade inte ens varandra vid överlämnandet. Bra det, lunginflammation med inslag av matförgiftning är inget jag önskar någon av mina vänner (två före detta kollegor, däremot).

A kom över med en glassbägare från AHs med en kula citronglass. “Glass brukar slinka ned när man är sjuk”. Jag noterade att han höll upp en arm över ansiktet varje gång jag hostade till. Kände mig som spetälsk men glassen var god och tanken fin.

Idag damp det också ned ett kuvert med en blandskiva från Göran. Något att lyssna på så att tillfrisknandet går snabbare. Åh! Åh! Åh!

Och Nanci försåg mig inte bara med det största familjepacket näsdukar någonsin utan också bra litteratur (jag är inne på true crime just nu) och ett “Magic Pack” med tyska glasspinnar. Glasspinnar! Just the competative edge I need.

Aw, you guys! Om mina lungor kunde kommunicera skulle de le ett matt men ödmjukt leende och tacka er.

Jag tackar er.

• Postad 2009-05-15
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None