If noone can, Cancun can!

Shit! Min dröm om en nachohatt är plötsligt bara ett steg bort från att bli verklighet!

(Paus för inandning. Håller andan några sekunder…..utandning)

Aaaaaaaah, så det är så här det känns när någonting som fram till precis denna sekund verkat ouppnåeligt plötsligt finns inom räckhåll?

Aaaaaaaah.

Jag ska nämligen åka till Cancun, Mexico – nachohattens hemland. Det är en jobbrelaterad resa men mitt främsta mission (dock inofficiellt) kommer dock att vara att äta så många fajitas som är fysiskt möjligt på en vecka. Resan bestämdes i all hast alldeles nyss. Jag har inte ens hunnit googla “cancun” + “best tacos”. Men jag har bett Sebastian lära mig att säga “Var snäll och visa mig vägen till tacobuffén” på spanska.

Jag är rädd för Mexico City dock. Staden skrämmer mig. Okej att jag fått min bild av staden enbart genom filmer som handlar om droger och kidnappning, men asså, 20 miljoner människor på en och samma plats kan inte vara bra. Jag kommer inte att bege mig dit. Jag ska bara vara i Cancun. Jag ska hålla mig 100 meter inom mitt five-star-resort-hotel. Men funderar ändå på att låta operera in ett sökarchip under huden så att man kan hitta mig lättare i händelse av kidnappning.

Vi är alla bra på någonting…

Älskar att bli kallad för “junketproffs”. That’s me alright.