Och nu lite skönhet…

Går på en visning av Schwarzkopfs nya hårprodukter. De har tuffat till sig ordentligt. Burkarna är silvriga och röda och heter fräscha saker som Gelastic och Shine Dust. Det spelas The Stone Roses. Man har värvat Steve Terry. Många tjejer på plats (inklusive jag själv) har hästsvans. När Steve Terry pratar om att man utstrålar och kommunicerar saker med sitt hår känner jag mig träffad. Jag utstrålar antagligen mesighet.
Han tar upp modeller på scen och visar hur man med hjälp av Schwarzkopfs nya, tuffa grejor enkelt kan förvandla en frisyr. Man kletar bara lite vax i handen och vips har man attityd. Jag vill bli frisör. Man kanske skulle sadla om. Eller så går man och klipper sig, vilket som.

Jag testar den i stort sett enda produkten för babyfint, rakt hår som jag har, ett slags tunt, flytande vax som gör håret glansigt och håller det på plats. Perfekt för småhåret som står rakt upp. Jag blir imponerad. Bra där, Schwarzkopf!

Men jag undrar varför de valt att satsa så mycket på att tuffa till sig. Räcker det inte med att vara den medelålders kvinnans första val? Är det inte där pengarna ligger? Köper ungdomar, de som använder vax och gele, Schwarzkopf-produkter?
Det gör de kanske, om de säljs på “rätt” ställen. Ställen där det spelas The Stone Roses. Varför vill inget ledande märke satsa på att bli den stela, medelålders, permanentade kvinnans stylingval? Jag tänker mig att det finns massor med pengar att hämta där. De som köper Elnett och sen en ny flaska så fort den tagit slut, som håller sig till ett och samma märke och en och samma produkt livet ut. Ungdomar är så otrogna. Medelålders damer med permanent, eller flikar, är trogna och stadiga. Jag skulle skita i att göra tuffa grejor, och istället göra hederliga Volvo-versioner av mina hårprodukter.

För ytterligare skräddarsydda marketingstrategier för just ditt företag maila mig på caroline (at) hainer.se