Två snubbar möts på stan.

– Men tjena! Fan vad länge sen! Hur är det?
– Jösses, det var inte igår!
– Nej, det måste varit flera år sen. Klassträffen 94?
– Nåt sånt, helt klart. Gud vad tiden går.
– Verkligen. Men du lever och har det bra?
– Visst. Jobbar som säljare. Gift. Tre barn. Två grabbar och en liten tjej.
– Gott! Har du kontakt med någon annan från klassen?
– Jodå, Maria springer jag på titt som tätt. Hon jobbar som personlig tränare nu.
– Ja, det kunde man ju tänka sig.
– Och Peder bor i London, håller på med ekonomi. Jörgen ser man ju ganska ofta såklart, han är jobbar ju som blottare numera.
– Vad sa du?
– Han slutade med sitt stressiga konsultjobb, blev blottare istället. Det var nog bra, tror jag. Passar honom bättre. Friare tider, mer eget ansvar. Men det var tydligen kärvt i början.
– Blottare? Alltså blottare?
– Ja. Riktigt duktig på det också. Vunnit priser och grejer. Mina ungar älskar honom. Farbror Jörgen skriker de när han kommer gående i trenchcoaten.
– Eh. Men alltså…?
– Vi skulle kunna ta en after work någon dag, alla tre. Jag hör med Jörgen så styr vi upp nåt. Han brukar hålla till runt Norrmalm. Någon gång nästa vecka?
– Eh. Visst. Men asså..
– Jag kollar med honom! Har du flickvän fortfarande? Ta med henne i så fall, hon kommer älska Jörgens grejor. Han är riktigt duktig.

• Postad 2010-06-11
• av Jazzhands
• Kategori Uncategorized
• Kommentarer: None

Etiketter None