Filar på min ståupp-debut. Alltså någonstans här finns ett skämt begravet. Något om att man får dobbelhaka av att sitta med halvöppen mun och glo på monitorer som visar travet, hela dagarna. Dobbelhaka. Spel och dobbel.
Alltså någonstans här finns det ett kvalitetsskämt. Jag är övertygad.
Dagens Dubbel (haka)
Dagens Dubbel (haka)
Sorry den var kass men kunde inte låta bli.
Sorry den var kass men kunde inte låta bli.
Om du inte redan kommit ut med din födelseort hade jag gissat att du hade dina rutter i Guteborg.
Om du inte redan kommit ut med din födelseort hade jag gissat att du hade dina rutter i Guteborg.
Skämt insänt av läsare (och utvalt av skämtredaktören) i förra numret av Året Runt:
Man: Min hustru överraskar mig varje år på vår bröllopsdag.
Annan man: Jaså, hur då?
Man: Hon berättar att det är vår bröllopsdag.
Skämt insänt av läsare (och utvalt av skämtredaktören) i förra numret av Året Runt:
Man: Min hustru överraskar mig varje år på vår bröllopsdag.
Annan man: Jaså, hur då?
Man: Hon berättar att det är vår bröllopsdag.
Alltså, ovanstående skämt gjorde mig så varm i hjärtat av nåt slags Ã…sa-Nissigt folkhemsk-känsla att jag var tvungen att gå till Youtube och lyssna på Kafferepet.
Humorn liksom trascenderade och blev rolig på en metanivå som är svår att sätta ord på.
Jag har en pervers kärlek till den typen av tidning. Följetångerna, den tillkämpade vardagslyxen, folk som har tvåtusen prydnadstomtar, de oväntat svåra kryssen. De är hemtrevliga och komiska på en gång. Få saker gör mig så glad som en gammal Allers eller Hemmets Journal med kryssen ifyllda till två tredjedelar och samma recept på laxpaj som förra och förförra numret samt en hårt förkortad följetång där de sista 400 sidorna sammanfattas i sex korta meningar. “Lite senare visade det sig att Fenton Garbers halvsyster befann sig i London och hade fått en son. Rosefetta och Fenton åkte till London, men systern var redan död i barnsäng. De tog med barnet tillbaka till Wanker Park och uppfostrade det som sitt eget tills det fick mässlingen och dog. Då övergick ägarskapet av Wanker Park på Fenton och de levde lyckliga i alla sina dagar. Slut.”
Ahh.
Alltså, ovanstående skämt gjorde mig så varm i hjärtat av nåt slags Ã…sa-Nissigt folkhemsk-känsla att jag var tvungen att gå till Youtube och lyssna på Kafferepet.
Humorn liksom trascenderade och blev rolig på en metanivå som är svår att sätta ord på.
Jag har en pervers kärlek till den typen av tidning. Följetångerna, den tillkämpade vardagslyxen, folk som har tvåtusen prydnadstomtar, de oväntat svåra kryssen. De är hemtrevliga och komiska på en gång. Få saker gör mig så glad som en gammal Allers eller Hemmets Journal med kryssen ifyllda till två tredjedelar och samma recept på laxpaj som förra och förförra numret samt en hårt förkortad följetång där de sista 400 sidorna sammanfattas i sex korta meningar. “Lite senare visade det sig att Fenton Garbers halvsyster befann sig i London och hade fått en son. Rosefetta och Fenton åkte till London, men systern var redan död i barnsäng. De tog med barnet tillbaka till Wanker Park och uppfostrade det som sitt eget tills det fick mässlingen och dog. Då övergick ägarskapet av Wanker Park på Fenton och de levde lyckliga i alla sina dagar. Slut.”
Ahh.
Jazzhands är
en underbar entertainergest. Vanlig inom vaudeville. Man öppnar händerna
med handflatorna mot publiken och fingrarna totalt utsträckta. Sedan
skakar man dem lite lätt. Och ler.
© Jazzhands
Recent Comments